Julledigt

Nu har jag gått på julledigt och om inget speciellt inträffar så kommer jag vara åter på bloggen i januari efter alla helgerna. Önskar alla läser en God Jul och ett Gott Nytt År!

Planer och verklighet går inte ihop i kommunens äldreomsorg

Idag besökte jag ett av kommunens äldreboende på Forellplan i Sätra. En anhörig hade bjudit in flera av oss förtroendevalda i kommunstyrelsen för att visa oss hur de boende och personalen har det. Trots planer för aktiviteter för de äldre så blir det inte mycket med detta på grund av personalen inte räcker till att göra mer än att de grundläggande behoven som att sköta hygienen, klä på och ge mat. Den anhörige och jag talades vid ett par gånger och när det stod klart för mig att hon inte avsåg att driva ett individärende ute ville visa på ett strukturellt problem i kommunens omsorg och att hon hade personalen med sig bestämde jag mig för tacka ja till hennes inbjudan.

Personalen på boendet berättade för mig att även om de är lika många idag som för drygt tio år sedan så har deras arbetssituation ändras så att de inte hinner ge den stimulans och de aktiviteter som det är tänkt att man ska ge de boende. Anledningen beror på dels att de äldre bor hemma mycket längre och således har blivit mer omsorgskrävande när de kommer till äldreboendet, dels har personalen fått flera andra arbetsuppgifter som de tidigare inte hade (t.ex. som städning och administrativt arbete). Den bedömning kommunen gjorde för tio år sedan över hur stor personalstyrka som behövdes har med andra ord blivit överspelad på grund av ändrade förhållanden.

En förutsättning för att äldre ska kunna få den stimulans som det är tänkt är att de har engagerade anhöriga, men på det boende som jag var på så var det bara hälft som hade det. Den andra hälften fick mest sitta under dagen och möjligen om personalen fick tid över efter att alla andra hade fått sina grundläggande behov tillgodosedda fanns det tid för planerade aktiviteter som till exempel en utomhuspromenad.

Om kommunen vill leva upp till de aktivitetsplaner man ställer ut för omsorgstagarna på äldreboendena så måste man räkna ut hur många personer det faktiskt krävs per omsorgstagare och därefter se vad den totala kostnaden blir. Om kommunen tycker det blir för dyrt så får man fundera över hur man kan få fram mer resurser eller så får man sänka ambitionsnivån. Den anhörige som kontaktaktade mig ansåg att det var bättre att kommunen sa att man bara ger den grundläggande omsorgen än att lova aktiviteter som man i praktiken inte kan genomföra.

Den demografiska utvecklingen kommer bli en stor utmaning för kommunen. Därför behöver vi förtroendevalda och medborgare redan nu bestämma vilken omsorg av de äldre vi ska ha som även håller när andelen omsorgstagare ökar. På det äldreboende som jag besökte var det uppenbart att beslutsfattarna inte riktigt hade tagit med i beräkningarna att de äldre på boendet hade blivit mer omsorgskrävande än tidigare och därmed räcker inte personalen till även om personalstyrkan är den samma nu som för tio år sedan. Om inte den demografiska utvecklingen ska springa från de målsättningar vi har med äldreomsorgen så måste vi agera nu. Svårigheterna att leva upp till de utlovade aktiviteterna på äldreboendet på Forellplan är bara början.

P.S. Jag har tidigare i höst förslagit kommunfullmäktige att börja planera för kommande behov inom äldreomsorgen. D.S.

En reflektion över mutresor

Igår på kommunfullmäktige var det enligt dagordningen bestämt att jag skulle få svar på min interpellation om varför kommunfullmäktige inte fick all information inför sitt beslut att avskriva aktieägartillskottet för AB Furuviksparken. Med hänvisning till att det bara gått två veckor sedan interpellation lämnades in hade kommunstyrelsen ordförande (S) inte haft tid att svara på mina frågor. Jag hade inte väntat mig något annat och såg heller ingen anledning till att protestera även om mina frågor inte kräver någon utredning för att kunna besvaras.

Frågan om kommunens engagemang i Furuvik tog en ny vändning i förra veckan när kommunens revisorer lämnade sin slutrapport angående de resor till Disney World i USA som kommunstyrelsens ordförande och chefen för kommunledningskontoret hade gjort på det privatägda AB Furuviksparkens bekostnad, när de satt i styrelsen i det tillhälften kommunalt ägda Furuviks Fastigheter AB. Revisorerna anser att berörda personer har låtit sig mutas genom resorna. Slutrapporten kommer läggas fram för behandling i kommunfullmäktige någon gång under våren. Enligt kommunfullmäktiges ordförande (S) så är det inte troligt att rapporten kommer upp på första sammanträdet i vår utan snarare i slutet av maj när fullmäktige behandlar revisorernas granskningsrapporter över verksamhetsåret 2011. Det tycker jag är att dra frågan i långbänk. Med tanke på den mycket allvarliga anklagelsen som riktas mot kommunens högste politiker och en av kommunens högsta tjänstemän så borde frågan behandlas skyndsamt. Kommunstyrelsens ordförande har till massmedia sagt att kommunrevisionen inte är någon myndighet som fattar beslut (dömer) utan de har bara gjort en bedömning över dessa resor som hon inte delar. Det är riktigt att kommunrevisionen inte förkunnar några domar över hur man ska se på saken, men nu är vi den situationen att kommunrevisionen (som för kommunfullmäktiges räkning är satta att granska hur den kommunala verksamheten bedrivs) har funnit i sin granskning att kommunstyrelsens ordförande och chefen för kommunledningskontoret har låt sig bli mutade och då måste kommunfullmäktige förhålla sig till detta. Antingen har kommunrevisionen gjort en korrekt bedömning eller så är den felaktig som kommunstyrelsens ordförande hävdar. Så länge det inte har gjorts någon rättslig prövning av frågan är det ingen som vet vad som är den korrekta bedömningen. Man kan bara tycka det ena eller det andra men faktum är kommunstyrelsens ordförande och chefen för kommunledningskontoret inte är dömda eller rentvådda.

Värna kommunens kärnverksamhet - en rapport från fullmäktige

Idag var det kommunfullmäktige för sista gången 2011. Fullmäktige började med att fatta beslut om kommunens budget för 2012. Debatten känns igen sedan tidigare och jag kan bara konstatera att det råder låst läge mellan Alliansen och den rödgröna kommunledningen i synen på skolan. De rödgröna pratar om skolan först men vill inte se att bara ord inte räcker. Det måste till pengar. Ska Gävle förändras från grunden så är det att se till att betydligt fler elever får en lyckad skolgång än vad nu är fallet. Därför ville vi skjuta till 27 miljoner kronor mer till skolan än vad kommunledning ville. Även Sverigedemokraterna hade lagt ett budgetförslag och gjorde en stor poäng av att de hade ett högre överskott i sina finanser än övriga partier – ca 198 miljoner kronor. Hur de fick denna siffra kunde de inte förklara eftersom de samtidigt uppgav att deras överskott är 1,1 % av kommunens samlade skatteintäkter som är ca 4,4 miljarder kronor. Rent matematiskt så skulle de bara få 48 miljoner kronor i överskott. Således skulle de bara ha ett överskott som var 16 miljoner kronor mer än övriga partiers, men detta positiva resultat kommer bland annat av att man lägger ca 57 miljoner kronor mindre på skolan än vad vi i Alliansen gjorde i vårt förslag. Det märks att kommunen behöver ett mattelyft.

På tal om matematik. Den andra stora frågan på fullmäktige var om kommunen skulle utnyttja sin möjlighet till hembud och köpa hela Gävle Containerterminal (GCT) av de andra delägarna som vill sälja sina 80 % av aktierna till ett riskkapitalbolag. Att driva containerterminal är knappast en kommunal angelägenhet och ingen av dem som ville att vi skulle köpa hela företaget var beredd på att säga var pengarna till denna affär och kommande investeringar i företaget skulle tas. Sanningen är den att kommunen inte har några andra pengar än att ta från tänkta investeringar i skolan och omsorgen. Kommunen skulle kunna låna men då måste räntekostnaderna betalas och återigen finns risken att det går ut över kommunens kärnverksamhet som skolan och omsorgen. Man ska också komma ihåg att om kommunen väljer att driva företag så lägger man hela kommunens verksamhet potten – d.v.s. vid en eventuell förlust affär så kommer resurser tas i anspråk som i annat fall skulle gå till kommunens kärnverksamhet. Jag är inte beredd på att spekulera med de resurser som behövs för skolan och omsorgen och jag var inte ensam om den uppfattningen. Även om Centerpartiet och Miljöpartiet var beredda på att spekulera med kommunens resurser så fick de bara enskilda ledamöter från övriga partier med sig. Med röstsiffrorna 43 mot 22 beslutade kommunfullmäktige att avstå från hembudet. Vad detta beslut kommer betyda för Gävle hamns utveckling kan jag inte svara på men jag vet i alla fall att vi idag beslutade om att värna kommunens kärnverksamhet och det kommer jag inte ångra.

SCB:s partisympatiundersökning visar på behovet att våga vara tydlig om olikheterna

Idag kom SCB:s stora partisympatiundersökning och de stora rubrikerna i massmedia är att socialdemokraterna tappar stort. Det finns de som menar att socialdemokraterns tillbakagång hos den svenska väljarkåren är ett hot mot demokratin (senast igår på Sverigesradios P1-morgon försöket statsvetarprofessorn Tommy Möller på ett minst sagt otydligt sätt driva den tesen). Jag trodde hela poängen med demokratin var att väljarna får välja fritt och att det därmed inget parti kan förutsätta att man ska ha ett visst väljarstöd. Väljare är inget man har – det förtjänar man. Uppenbarligen tycker allt fler att socialdemokraterna inte har gjort sig förtjänta av deras röst och i stället röstar man på andra partier. Vad är problemet med det? Det enda statsbärande i Sverige är demokratin och inte enskilda partier. Väljarna har i allra högsta grad visat att demokratin är vital när man visar att inget väljarstöd är givet.

SCB:s partisympatiundersökning visar också på att rent opinionsmässigt så är det bara Moderaterna som gynnas av Alliansamarbetet. Moderaterna har tackvare det fungerande allianssamarbetet kunnat bli Sveriges största parti och det är bara gratulera dem för det. Att Folkpartiet och övriga mindre partier i Alliansen väljer att fortsätta samarbetet beror på att vi har större inflytande över Sveriges styrelse än vad vi hade haft i opposition. Det är nog inte många idag som tvivlar på att allianspartierna kan samarbeta och hitta kompromisslösningar. Samtidigt kan man inte bortse ifrån att balansen i Alliansen har betydelse för alliansregeringens politik. Konstigt vore det annars. Är Moderaterna störst så är det deras politik som får störs genomslag. Vill folkpartiledningen att regeringspolitiken ska präglas mer av en liberal politik (vilket jag utgår ifrån att man vill) så måste partiet få ett större stöd bland väljarkåren. Det enda sättet att få det är att tydligare, än vad som hittills har gjorts, tala om vad partiets ståndpunkt är i regeringspolitik även om man i regeringsförhandlingarna har fått kompromissa (vilket väljarkåren förstår att man måste göra). Till exempel kring frågan om sjukförsäkringen har Folkparitet en annan syn i ersättningsfrågorna än Moderaterna, men hur många bland väljarna känner till detta? En del statsvetare menar att alliansregeringen tappade sin majoritet i valet på grund av sjukförsäkringen. Så kanske var fallet. Om väljarna hade fått klart för sig att man skulle kunna stödja Alliansen men haft möjlighet att påverka inriktningen på politiken i sjukförsäkringen genom att till exempel rösta på Folkpartiet, så hade kanske majoriteten för alliansregeringen bestått samtidigt som Folkpartiet hade stärkt sin ställning inom samarbetet. Jag utgår ifrån att även Moderaterna anser att det bästa för Alliansen är att regeringen har en egen majoritet i riksdagen, även om det skulle innebära att de inte skulle få en lika dominerande ställning som de har i dagens minoritetsregering. Eller?

DN, SvD, Exp, Aft

Sakine sätter fingret på något som jag själv har erfarenhet av

Skribenten och redaktionschefen på Newsmills Sakine Madon har skrivet en debattartikel med anledning av debatten om filmen Play som handlar om hur invandrarpojkar rånar etniska svenska pojkar. Jag tycker att artikeln är mycket väl skriven och jag delar helt Sakine Madons efterlysning av en fördjupad diskussion om rasism/främlingsfientlighet och varför vissa ungdomar stödjer främlingsfientliga partier. Sakine Madon skriver bland annat:

”När invandrargäng ger sig på svenska ungdomar tycks en hel del vuxna i skolvärlden få någon slags kortslutning; invandrarungdomarna ses oftare som offer och de svenska ungdomarna antas klara sig utan vidare hänsyn. Särbehandlandet är inte bara orättvist, det är väldigt kontraproduktivt. I samtal med sverigedemokrater har detta varit den vanligaste berättelsen när jag frågat varför de blev aktiva i SD. Bråk mellan gäng och skolan skylldes alltid på oss svenskar, säger de.” [---] ”Den vänster som brukar vara bra på att se strukturer och uppväxtvillkor, tappar det helt när det kommer till denna grupp unga arga felbehandlade män. Säg något SD-aktigt och du är stämplad som fullblodsrasist. Ingen frågar varför du som högstadieelev hänger med SDU. Är frågan för jobbig att få svar på?”

När jag träffar personer som säger sig stödja eller kan tänka sig stödja främlingsfientliga partier frågar jag dem alltid varför de har valt denna ståndpunkt. Det är väldigt få som är fullblodsrasister utan precis som Sakine pekar på så finns det oftast andra skäl till detta val. Genom att låta dessa personer få förklara sitt ståndpunktstagande har man möjlighet att få dem att inse att lösningen inte är att stödja partier som bygger sin politik på rädsla och hat, även om man har varit utsatt för en oförrätt av en invandrare. Tyvärr är min erfarenhet att allt för många väljer att slå dövörat till och bara fördöma när någon uppger att de stödjer ett främlingsfientligt parti. Tror inte det är framgångsreceptet. Hittills har jag inte träffat en människa som byter ståndpunkt när de inte blir lyssnade på och avfärdade.