Igår var det kommunfullmäktige. De två mest debatterade frågorna var om Gävle kommunen skulle nyttja sin möjlighet till hembud och köpa hela Gävle Containerterminal (GCT) med anledning av att övriga delägare vill sälja och min motion om att följa Skolverkets rekommendationer att ha som riktmärke att inte ha större barngrupper än 15 barn per grupp i förskolan.
Angående frågan om GCT blev beslutet att ärendet skulle remitteras för att tydligare utreda konsekvenserna av att göra det ena eller det andra. Oavsett vad denna utredning visar så finns det en fråga som måste få svar. Alla de som vill att kommunen ska köpa hela containerterminalen (vilket knappast är en kommunal kärnuppgift att driva) måste ge svar på vart ifrån kommunen ska få pengarna till ett sådant köp? Avstå investeringar i skolan eller äldreomsorgen? Låna och skuldsätta oss ännu mer?
Angående min motion kan jag bara konstatera att det i Gävle idag finns Folkpartiet och övriga Allianspartier som vill att kommunen ska arbeta efter Skolverkets rekommendationer som baserar sig på befintlig forskning och så finns det rödgröna gänget som vill arbeta efter en helt egen linje. På vad sätt denna linje främjar barnens behov var tämligen oklart i debatten. Ska man ta Vänsterpartiet på orden så var min motion bedrövlig så jag antar att de rödgörna anser att det även gäller Skolverkets rekommendationer, eftersom min motion bygger på dem. Med tanke på att Skolverket baserar sina rekommendationer på forskning kring barns utveckling så kan jag bara konstatera att vetenskapen är irrelevant när de rödgröna får bestämma.
GD1, GD2, AB1, AB2
tisdagen den 29:e november 2011
onsdagen den 23:e november 2011
Varför informerades inte kommunfullmäktige?
Sedan kommunrevisionens granskning av kommunägada moderbolaget Gävle Stadshus AB:s agerande kring avskrivningen av aktieägartillskottet/skulden till Furuviksparken blivit offentlig har det blivit uppenbart att kommunfullmäktige inte hade all information på bordet när man tog beslut i samma fråga. Jag har därför inför kommunfullmäktiges sammanträde nu på måndag den 28/11 lämnat in följande interpellation/fråga.
Varför informerades inte kommunfullmäktige?
Den 13 december 2010 beslutade kommunfullmäktige att godkänna Gävle Stadshus AB:s (GSAB) beslut att omvandla det villkorade aktieägartillskottet på 6,5 miljon kronor lämnat till AB Furuviksparken 2004 till ovillkorat och därmed även godkänna att detsamma eftergivits. Efter överklagande av kommunfullmäktiges beslut fann Förvaltningsrätten den 20 september 2011 att kommunfullmäktige genom sitt beslut gynnat en enskild näringsidkare och att det stod i strid mot 2 kap. 8 § kommunallagen eftersom det inte saknades synnerliga skäl som motiverar ett sådant beslut. Kommunfullmäktiges beslut var således olagligt och upphävdes därför av Förvaltningsrätten.
Kommunfullmäktige grundade sitt olagliga beslut på samma beslutsunderlag som styrelsen i GSAB hade haft när de den 1 juli 2010 beslutade om att efterge aktieägartillskottet till AB Furuviksparken. I kommunrevisionens granskningsrapport av GSAB:s hantering av ärendet, daterat 6 augusti 2010, ifrågasattes om beslutat att efterge aktieägartillskottet låg inom GSAB.s styreles beslutsram. Som svar på detta ifrågasättande valde kommunledningen att lyfta frågan till beslut i kommunfullmäktige den 13 december 2010. I ovannämnda granskningsrapport framkom också att man ifrågasatte lagligheten i att efterge aktieägartillskottet (vilket senare Förvaltningsdomstolen fann var olagligt) och man pekade på flera brister i det beslutsunderlag som styrelsen för GSAB hade haft inför sitt beslut. Av granskningsrapporten framkom att styrelsen för GSAB inte blev informerade om att det fanns ett gällande vitesåtagande från Furuviks Management AB:s (dåvarande ägare av AB Furuviksparken) sidan mot kommunägda GSAB. Enligt detta åtagande från 2004 förband sig Furuviks Management AB att vid försäljning av eller överlåtelse på annat sätt av aktierna i AB Furuviksparken tillse att nya aktieägaren iakttager villkoren för aktieägartillskottet från GSAB. Om inte detta gjordes förband sig Furuviks Management AB att utge ett vite till GSAB uppgående till ett belopp motsvarande ännu icke återbetalad aktieägartillskott med tillägg av en miljon kronor. Utöver att GSAB:s styrelse inte informerades om vitesåtagandet pekade kommunrevisionen också på felaktigheter i den promemorian (daterad 2010-06-30) som låg till grund för beslutsärendet. Bland annat framgick i promemorian att aktieägartillskottet var en ”belastning” för den blivande köparen av AB Furuviksparken Parks & Resorts. Kommunrevisionen avvisade detta påstående och pekade på att Parks & Resorts kunde räkna av aktieägartillskottet mot den köpeskilling på 25 miljoner kronor som man betalade Furuviks Management AB för aktierna i AB Furuviksparken – det vill säga betalat 18,5 miljon kronor istället för 25 miljoner kronor. Kommunrevisionen pekade också på att påståendet i promemorian att ”… att möjligheterna att i en framtid ändå erhålla återbetalning [av aktieägartillskottet] är synnerligen osäkra pga villkorets utformning …” var vilseledande eftersom villkoret för aktieägartillskottet är ställt mot AB Furuviksparken aktieägare och således skulle GSAB helt enkelt kunna hemställa om återbetalning hos denna ägare.
Utöver kommunrevisionens ifrågasättande av att GSAB ensamt tog beslut om att efterge aktieägartillskottet har ingen av de andra påtalande bristerna i hanteringen av det villkorade aktieägartillskottet hos GSAB kommit till kommunfullmäktiges kännedom inför beslutet den 13 december 2010. Hade dessa brister varit kända för kommunfullmäktige är det inte troligt att kommunfullmäktige tagit ett beslut som Förvaltningsdomstolen fann var olagligt.
Med hänvisning till ovanstående vill jag fråga kommunstyrelsens ordförande (tillika styrelseordförande i Gävle Stadshus AB)
Varför informerades inte kommunfullmäktige om att kommunrevisionen ifrågasatte lagligheten i att efterge aktieägartillskottet?
Varför informerades inte kommunfullmäktige om att det fanns ett vitesåtagande från Furuviks Management AB:s sida mot GSAB i enlighet med ovan redovisat?
Varför informerades inte kommunfullmäktige om att kommunrevisionen hade pekat på felaktigheter i de uppgifter som presenterades i den promemoria som låg till grund för GSAB:s beslut och varför fick kommunfullmäktige samma promemoria som sitt beslutsunderlag då den var behäftad med missvisande och felaktiga uppgifter?
Varför informerades inte kommunfullmäktige?
Den 13 december 2010 beslutade kommunfullmäktige att godkänna Gävle Stadshus AB:s (GSAB) beslut att omvandla det villkorade aktieägartillskottet på 6,5 miljon kronor lämnat till AB Furuviksparken 2004 till ovillkorat och därmed även godkänna att detsamma eftergivits. Efter överklagande av kommunfullmäktiges beslut fann Förvaltningsrätten den 20 september 2011 att kommunfullmäktige genom sitt beslut gynnat en enskild näringsidkare och att det stod i strid mot 2 kap. 8 § kommunallagen eftersom det inte saknades synnerliga skäl som motiverar ett sådant beslut. Kommunfullmäktiges beslut var således olagligt och upphävdes därför av Förvaltningsrätten.
Kommunfullmäktige grundade sitt olagliga beslut på samma beslutsunderlag som styrelsen i GSAB hade haft när de den 1 juli 2010 beslutade om att efterge aktieägartillskottet till AB Furuviksparken. I kommunrevisionens granskningsrapport av GSAB:s hantering av ärendet, daterat 6 augusti 2010, ifrågasattes om beslutat att efterge aktieägartillskottet låg inom GSAB.s styreles beslutsram. Som svar på detta ifrågasättande valde kommunledningen att lyfta frågan till beslut i kommunfullmäktige den 13 december 2010. I ovannämnda granskningsrapport framkom också att man ifrågasatte lagligheten i att efterge aktieägartillskottet (vilket senare Förvaltningsdomstolen fann var olagligt) och man pekade på flera brister i det beslutsunderlag som styrelsen för GSAB hade haft inför sitt beslut. Av granskningsrapporten framkom att styrelsen för GSAB inte blev informerade om att det fanns ett gällande vitesåtagande från Furuviks Management AB:s (dåvarande ägare av AB Furuviksparken) sidan mot kommunägda GSAB. Enligt detta åtagande från 2004 förband sig Furuviks Management AB att vid försäljning av eller överlåtelse på annat sätt av aktierna i AB Furuviksparken tillse att nya aktieägaren iakttager villkoren för aktieägartillskottet från GSAB. Om inte detta gjordes förband sig Furuviks Management AB att utge ett vite till GSAB uppgående till ett belopp motsvarande ännu icke återbetalad aktieägartillskott med tillägg av en miljon kronor. Utöver att GSAB:s styrelse inte informerades om vitesåtagandet pekade kommunrevisionen också på felaktigheter i den promemorian (daterad 2010-06-30) som låg till grund för beslutsärendet. Bland annat framgick i promemorian att aktieägartillskottet var en ”belastning” för den blivande köparen av AB Furuviksparken Parks & Resorts. Kommunrevisionen avvisade detta påstående och pekade på att Parks & Resorts kunde räkna av aktieägartillskottet mot den köpeskilling på 25 miljoner kronor som man betalade Furuviks Management AB för aktierna i AB Furuviksparken – det vill säga betalat 18,5 miljon kronor istället för 25 miljoner kronor. Kommunrevisionen pekade också på att påståendet i promemorian att ”… att möjligheterna att i en framtid ändå erhålla återbetalning [av aktieägartillskottet] är synnerligen osäkra pga villkorets utformning …” var vilseledande eftersom villkoret för aktieägartillskottet är ställt mot AB Furuviksparken aktieägare och således skulle GSAB helt enkelt kunna hemställa om återbetalning hos denna ägare.
Utöver kommunrevisionens ifrågasättande av att GSAB ensamt tog beslut om att efterge aktieägartillskottet har ingen av de andra påtalande bristerna i hanteringen av det villkorade aktieägartillskottet hos GSAB kommit till kommunfullmäktiges kännedom inför beslutet den 13 december 2010. Hade dessa brister varit kända för kommunfullmäktige är det inte troligt att kommunfullmäktige tagit ett beslut som Förvaltningsdomstolen fann var olagligt.
Med hänvisning till ovanstående vill jag fråga kommunstyrelsens ordförande (tillika styrelseordförande i Gävle Stadshus AB)
Varför informerades inte kommunfullmäktige om att kommunrevisionen ifrågasatte lagligheten i att efterge aktieägartillskottet?
Varför informerades inte kommunfullmäktige om att det fanns ett vitesåtagande från Furuviks Management AB:s sida mot GSAB i enlighet med ovan redovisat?
Varför informerades inte kommunfullmäktige om att kommunrevisionen hade pekat på felaktigheter i de uppgifter som presenterades i den promemoria som låg till grund för GSAB:s beslut och varför fick kommunfullmäktige samma promemoria som sitt beslutsunderlag då den var behäftad med missvisande och felaktiga uppgifter?
Planera för morgondagens äldrebehov
Med anledning av kommunfullmäktige nu på måndag den 28/11 har jag lagt följande motion (förslag).
Planera för morgondagens äldrebehov
De kommande årtiondena står Sverige inför stora demografiska förändringar. Andelen pensionärer i vårt samhälle kommer öka betydligt och i takt med att flera av dem kommer bli mycket gamla kommer behovet av äldreomsorg och annan service från kommunen öka väsentligt. Enligt beräkningar från socialdepartementet kommer bara kostnaderna för äldreomsorgen stiga med 70% fram till 2050. Frågan är hur denna kostnadsökning ska finansieras?
Det kan kännas långt till 2050 men man ska vara medveten om att kostnaderna stiger successivt och därför bör kommunen redan nu (medan kostnaderna inte är allt för betungande för kommunens budget) planera för hur man ska möta denna kostnadsutveckling så man slipper ta till drastiska panikåtgärder när kostnaderna når nivåer som inte är hanterbara.
Frågor som behöver besvaras är hur finansieringen ska klaras av när behoven ökar (lita till ökade ekonomiskt tillväxt i övriga samhället, höja skatten, omfördelning av kommunens resurser och i sådant fall vad får stryka på foten eller höja avgifter/införa nya avgifter för den enskilde brukaren eller en kombination av ovan uppräknade finansieringslösningar) samt vilken omsorg och service ska kommunen stå för i framtiden?
Gävle kommun har vid tidigare planeringar för framtiden (till exempel vid arbetet med översiktsplan och visionsarbete) bjudit in gävleborna att vara delaktiga. En dialog med gävleborna om framtidens äldreomsorg och hur den ska finansieras kanske vore lämpligt för att skapa en bredare förståelse för de utmaningar vi står inför när det gäller omsorgen om våra äldre?
Med hänvisning till ovanstående föreslår jag att kommunfullmäktige beslutar
att i enlighet med motionens intentioner ge berörda nämnder i uppdrag att ta fram en plan för framtidens äldreomsorg och annan service mot kommunens äldre som förväntas få ökade kostnader tillföljd av den demografiska förändringen.
Planera för morgondagens äldrebehov
De kommande årtiondena står Sverige inför stora demografiska förändringar. Andelen pensionärer i vårt samhälle kommer öka betydligt och i takt med att flera av dem kommer bli mycket gamla kommer behovet av äldreomsorg och annan service från kommunen öka väsentligt. Enligt beräkningar från socialdepartementet kommer bara kostnaderna för äldreomsorgen stiga med 70% fram till 2050. Frågan är hur denna kostnadsökning ska finansieras?
Det kan kännas långt till 2050 men man ska vara medveten om att kostnaderna stiger successivt och därför bör kommunen redan nu (medan kostnaderna inte är allt för betungande för kommunens budget) planera för hur man ska möta denna kostnadsutveckling så man slipper ta till drastiska panikåtgärder när kostnaderna når nivåer som inte är hanterbara.
Frågor som behöver besvaras är hur finansieringen ska klaras av när behoven ökar (lita till ökade ekonomiskt tillväxt i övriga samhället, höja skatten, omfördelning av kommunens resurser och i sådant fall vad får stryka på foten eller höja avgifter/införa nya avgifter för den enskilde brukaren eller en kombination av ovan uppräknade finansieringslösningar) samt vilken omsorg och service ska kommunen stå för i framtiden?
Gävle kommun har vid tidigare planeringar för framtiden (till exempel vid arbetet med översiktsplan och visionsarbete) bjudit in gävleborna att vara delaktiga. En dialog med gävleborna om framtidens äldreomsorg och hur den ska finansieras kanske vore lämpligt för att skapa en bredare förståelse för de utmaningar vi står inför när det gäller omsorgen om våra äldre?
Med hänvisning till ovanstående föreslår jag att kommunfullmäktige beslutar
att i enlighet med motionens intentioner ge berörda nämnder i uppdrag att ta fram en plan för framtidens äldreomsorg och annan service mot kommunens äldre som förväntas få ökade kostnader tillföljd av den demografiska förändringen.
torsdagen den 17:e november 2011
Vassare kvalitetskontroll av äldreomsorgen
De uppmärksammade missförhållandena inom äldrevården under den senaste tiden ställer krav på åtgärder och i måndags presenterade därför regeringen ett antal åtgärder för att förbättra kvaliteten inom äldreomsorgen. Ett stärkt meddelarskydd för anställda i privat verksamhet ska utredas. Ny lagstiftning ska sätta stopp för den typ av skatteplanering som förekommer i dag. Dessutom ska Socialstyrelsen utreda ut om det finns skillnader vad gäller kvalitet mellan enskild och kommunalt bedriven äldreomsorg.
Dessa åtgärder är bra men det behövs mer. Igår föreslog Folkpartiet att det, precis om på skolans område, ska inrättas en renodlad nationell tillsynsmyndighet - Statens socialinspektion. De ska granska både äldreomsorg och hälso- och sjukvård. Bara företag med tillstånd av Statens socialinspektion ska ha rätt att driva omsorgsverksamhet. Om inspektion visar på brister ska böter utdelas och till sist tillståndet återkallas.
De reformer för valfrihet som genomförts under de senaste årtiondena är viktiga. Men valfrihet och kvalitet måste gå hand i hand och vi kan inte blunda för att det behövs skärpt kvalitetskontroll (vilket även Svenskt Näringsliv har efterlyst) för att säkerställa att inte andra intressen än att leverera en god omsorg och vård tar överhand.
Statens socialinspektion borde ha införts för länge sedan, men det är bra att nu Folkpartiet tar initiativet när ingen annan har tänkt ut det tidigare.
Dessa åtgärder är bra men det behövs mer. Igår föreslog Folkpartiet att det, precis om på skolans område, ska inrättas en renodlad nationell tillsynsmyndighet - Statens socialinspektion. De ska granska både äldreomsorg och hälso- och sjukvård. Bara företag med tillstånd av Statens socialinspektion ska ha rätt att driva omsorgsverksamhet. Om inspektion visar på brister ska böter utdelas och till sist tillståndet återkallas.
De reformer för valfrihet som genomförts under de senaste årtiondena är viktiga. Men valfrihet och kvalitet måste gå hand i hand och vi kan inte blunda för att det behövs skärpt kvalitetskontroll (vilket även Svenskt Näringsliv har efterlyst) för att säkerställa att inte andra intressen än att leverera en god omsorg och vård tar överhand.
Statens socialinspektion borde ha införts för länge sedan, men det är bra att nu Folkpartiet tar initiativet när ingen annan har tänkt ut det tidigare.
tisdagen den 15:e november 2011
Ta lärdom av New York-polisen
Idag publicerade Gefle Dagblad min debattartikel om polisen. Artikeln kan läsas i sin helhet nedan.
Ta lärdom av New York-polisen
I ett inslag på SVT:s Rapport den 9 oktober redogjorde man för New York-polisens stora framgångar med brottsbekämpning.
Antalet brott minskar betydligt vilket har sin grund i att man har blivit bättre på att gripa bovarna.
I Rapports inslag framkom att New York-polisens framgångsrecept bestod i nolltolerans mot brott, effektiv ledningsfunktion som gör att polisen använder sina resurser på ett optimalt sätt, tydlig och konsekvent resultatuppföljning av polisinsatserna och personligt ansvar för polischeferna för resultatet i brottsbekämpningen.
Den utveckling som New york-borna kan glädjas över har vi tyvärr inte i Sverige.
I en serie granskande reportage i Dagens Nyheter har det framkommit att trots ökade resurser och att det anställs poliser som aldrig förr så struntade polisen att rycka ut på 6 427 larm under första halvåret i år med hänvisning till att man för stunden hade resursbrist
Andelen uppklarade brott som faktiskt ledde till åtal av en misstänkt gärningsman har minskat under perioden 2006 och 2010 samtidigt som andelen anmälda brott som avskrivits ökat kraftig under samma period (med hela 44 procent).
Med andra ord: trots ökade resurser till polisen så är det inte fler skurkar som åker dit.
Som en reaktion på detta har Folkpartiet krävt att det inrättas en fristående myndighet som ska granska polismyndigheternas arbete på samma sätt som Socialstyrelsen granskar hälso- och sjukvården och Skolinspektion granskar skolorna.
Folkpartiet har fått positiv respons på sitt krav från övriga regeringspartier därför att det inte längre går att bortse ifrån att det behövs en tydligare kontroll över hur de nästan 20 miljarder kronor som avsätts till polisen används.
Detta räcker dock inte.
Vi som engagerar oss i kommunpolitiken kan förvisso inte styra över hur polisen arbetar men vi kan kräva att man redogör för hur stor andel av lokalt anmälda brott som faktiskt leder till åtal av någon misstänkt.
Visst är det brottsförebyggande arbetet som till exempel skola och socialtjänst bedriver mycket viktigt, men som en polischef i New York uttryckte det: genom att gripa en inbrottstjuv så hindrar man kanske 100 nya brott.
För polischefen handlar gripanden och åtal lika mycket om att skipa rättvisa som att förebygga framtida brott. Den uppfattningen hör man sällan i den svenska debatten utan här är brottsförebyggande allt utom just att gripa dem som begår brott.
Samhällets främsta uppgift är att skydda sina invånare från brott.
Det är den enda uppgiften som har varit densamma för samhället under hela människlighetens historia.
Medborgarnas trygghet och frihet ska inte behöva kringskäras på grund av brott, men tyvärr är inte så fallet och oftast drabbas dem som redan står längst ned i samhället.
Om tilltron till samhället ska bestå måste en anmälan om vardagsbrottslighet (till exempel skadegörelse, stöld, inbrott och personrån) betydligt oftare leda till något mer än bara att man får ut på försäkringen om man har någon.Politiker både på riksnivå och lokalt måste våga ställa tydligare krav på polisen och göra tydligare resultatuppföljningar.
Det gjorde politikerna i New York och det ledde till en tryggare stad.
Ta lärdom av New York-polisen
I ett inslag på SVT:s Rapport den 9 oktober redogjorde man för New York-polisens stora framgångar med brottsbekämpning.
Antalet brott minskar betydligt vilket har sin grund i att man har blivit bättre på att gripa bovarna.
I Rapports inslag framkom att New York-polisens framgångsrecept bestod i nolltolerans mot brott, effektiv ledningsfunktion som gör att polisen använder sina resurser på ett optimalt sätt, tydlig och konsekvent resultatuppföljning av polisinsatserna och personligt ansvar för polischeferna för resultatet i brottsbekämpningen.
Den utveckling som New york-borna kan glädjas över har vi tyvärr inte i Sverige.
I en serie granskande reportage i Dagens Nyheter har det framkommit att trots ökade resurser och att det anställs poliser som aldrig förr så struntade polisen att rycka ut på 6 427 larm under första halvåret i år med hänvisning till att man för stunden hade resursbrist
Andelen uppklarade brott som faktiskt ledde till åtal av en misstänkt gärningsman har minskat under perioden 2006 och 2010 samtidigt som andelen anmälda brott som avskrivits ökat kraftig under samma period (med hela 44 procent).
Med andra ord: trots ökade resurser till polisen så är det inte fler skurkar som åker dit.
Som en reaktion på detta har Folkpartiet krävt att det inrättas en fristående myndighet som ska granska polismyndigheternas arbete på samma sätt som Socialstyrelsen granskar hälso- och sjukvården och Skolinspektion granskar skolorna.
Folkpartiet har fått positiv respons på sitt krav från övriga regeringspartier därför att det inte längre går att bortse ifrån att det behövs en tydligare kontroll över hur de nästan 20 miljarder kronor som avsätts till polisen används.
Detta räcker dock inte.
Vi som engagerar oss i kommunpolitiken kan förvisso inte styra över hur polisen arbetar men vi kan kräva att man redogör för hur stor andel av lokalt anmälda brott som faktiskt leder till åtal av någon misstänkt.
Visst är det brottsförebyggande arbetet som till exempel skola och socialtjänst bedriver mycket viktigt, men som en polischef i New York uttryckte det: genom att gripa en inbrottstjuv så hindrar man kanske 100 nya brott.
För polischefen handlar gripanden och åtal lika mycket om att skipa rättvisa som att förebygga framtida brott. Den uppfattningen hör man sällan i den svenska debatten utan här är brottsförebyggande allt utom just att gripa dem som begår brott.
Samhällets främsta uppgift är att skydda sina invånare från brott.
Det är den enda uppgiften som har varit densamma för samhället under hela människlighetens historia.
Medborgarnas trygghet och frihet ska inte behöva kringskäras på grund av brott, men tyvärr är inte så fallet och oftast drabbas dem som redan står längst ned i samhället.
Om tilltron till samhället ska bestå måste en anmälan om vardagsbrottslighet (till exempel skadegörelse, stöld, inbrott och personrån) betydligt oftare leda till något mer än bara att man får ut på försäkringen om man har någon.Politiker både på riksnivå och lokalt måste våga ställa tydligare krav på polisen och göra tydligare resultatuppföljningar.
Det gjorde politikerna i New York och det ledde till en tryggare stad.
måndagen den 7:e november 2011
Skolan måste se mobbning för vad det är
Idag och igår skriver Gefle Dagblad om mobbning på våra skolor. Igår skrev man om Felicia som mobbades under sex års tid när hon gick i skolan och idag skriver man om ”Evas dotter” (fingerat för att skydda de inblandade) som har fått byta skola på grund av mobbning. Gemensamt för på då dessa berättelser är hur lärare och övrig skolpersonal på de berörda skolorna har valt att släta över mobbningen istället för att med kraft stödja Felicia och ”Evas dotter”. Det kokar i mig av ilska när jag läser hur flata man är på vissa skolor och låter plågoandarna få hållas.
Mobbning är egentligen ett överslätande uttryck för sådant som i vuxenvärlden kallas för fysisk och psykisk misshandel – med andra ord sådant som enligt lagboken betraktas som brottsliga handlingar. Jag har tidigare skrivit om mobbning på min blogg och jag vidhåller det jag sagt då. Det spelar ingen roll hur många handlingsplaner skolorna sätter upp mot mobbning om man inte först bestämmer sig att fullt ut följa de normer och regler som gäller i övriga samhället. Först då kan skolorna ta tag i mobbing ordentligt och man ska aldrig tveka att polisanmäla sådana handlingar som går under allmänt åtal om inte mobbaren och dennes föräldrar inser allvaret. Hot, misshandel och andra former av kränkningar är inte tillåtna i övriga samhället och det gäller även dem som inte är straffmyndiga. Skolan har inga egna normer och lagar. Det finns inga ursäkter för personalen på skolorna att inte resolut ta tag i mobbning och mobbarna när man får kännedom om det.
Mobbning är egentligen ett överslätande uttryck för sådant som i vuxenvärlden kallas för fysisk och psykisk misshandel – med andra ord sådant som enligt lagboken betraktas som brottsliga handlingar. Jag har tidigare skrivit om mobbning på min blogg och jag vidhåller det jag sagt då. Det spelar ingen roll hur många handlingsplaner skolorna sätter upp mot mobbning om man inte först bestämmer sig att fullt ut följa de normer och regler som gäller i övriga samhället. Först då kan skolorna ta tag i mobbing ordentligt och man ska aldrig tveka att polisanmäla sådana handlingar som går under allmänt åtal om inte mobbaren och dennes föräldrar inser allvaret. Hot, misshandel och andra former av kränkningar är inte tillåtna i övriga samhället och det gäller även dem som inte är straffmyndiga. Skolan har inga egna normer och lagar. Det finns inga ursäkter för personalen på skolorna att inte resolut ta tag i mobbning och mobbarna när man får kännedom om det.
fredagen den 4:e november 2011
Sexton år sedan mordet på Rabin
Det har idag gått sexton år sedan den dåvarande israeliske premiärministern Yitzhak Rabin mördades av en israelisk högerextremist. Yitzhak Rabin var en av Israels stora krigshjältar (han var bland annat generalstabschef under Sexdagarskriget 1967) men också en fredsduva som var beredd att verkligen ge palestinierna land mot fred (som ett led i detta gav han palestinierna kontroll över Gazaremsan och Västbanken). Han genomdrev fredsavtal med Jordanien och 1994 fick han Nobelsfredspris. Hans vilja att mot fred ge palestinierna den mark som han själv hade varit med om att erövra 1967 var orsaken till att han blev mördad. Man undrar var fredsprocessen hade tagit vägen om Yitzhak Rabin hade fått leva?Jag har ett personligt minne av den dagen när Rabin mördades. 1995 var jag FN-soldat i det krigshärjade Bosnien-Hercegovina. På ett genomgångsmöte med kompaniet informerade en officer oss soldater vad som hade hänt i Israel (vi fick alltid en omvärldsorientering på våra genomgångsmöten utöver vad skedd i själva krigszonen som vi befann oss i). Officeren sa att Yitzhak Rabin hade mördats av en högerextremist som var emot freden. Några soldater skattade till. Inte för att det var roligt utan för att det kändes så bisarrt med tanke på den situation vi befann oss i. Vi var i Bosnien-Hercegovina för att försöka upprätta fred samtidigt som man på annat håll skjuter fredsduvorna för att man föredrar krig.
Sexton år efter Yitzhak Rabins död kan man konstatera att mördaren hittills har lyckats med sin avsikt. Någon fred är inte i sikte och på den mark som Rabin var villig att ge för freden byggs det nya bosättningar.
DN
torsdagen den 3:e november 2011
En tänkvärd solskenshistoria
För två veckor sedan besökte jag friskolan Internationella Engelska skolan i Gävle. Engelska skolan har gjort sig känd för att ha strikta ordningsregler och en god arbetsro. Jag har träffat lärare på andra skolor som hävdar att anledningen till att Engelska skolan har sådan arbetsro är att man som friskola kan rata elever som man inte vill ha. Man väljer bara att ta emot skötsamma elever utan några särskilda behov påstås det.
Det var mot bakgrund av dessa påståenden som jag bestämde mig för att besök skolan och ställa de ansvariga mot väggen. Jag fick dock svar på tal av rektor och övrig personal när de visade på att de hade flera elever med diagnoser (som adhd) och elever som inte kommer från socialt optimala hemförhållanden. Samtidigt uppgav man att man inte hade några assistenter i klassrummen. Man berättade bland annat man hade en flicka som tidigare hade haft assisten på den kommunala skolan på grund av hennes adhd, men som nu på Engelska skolan klarade sig helt själv tackvare arbetsron i klassrummen. Det där vilje jag undersöka vidare så jag bestämde mig för att kontakta flickans föräldrar för att höra deras syn på saken. Igår fick jag kontakt med flickans mamma.
Mamman berättade för mig att uppgifterna från rektorn på Engelska skolan stämde. När flickan hade gått på den kommunala skolan hade inget fungerat, trots ett stort engagemang från skolans rektor. Flickan hade assistent men det hjälpte inte och hon mådde allt sämre för att inget fungerade för henne i skolan. Enligt mamman berodde flickans svårigheter på de stökiga förhållandena som rådde på skolan, eftersom den pedagogik som skolan bedrev inte syftade till att upprätthålla strikta ordningsregler som varje elev måste följa. Med adhd fixade inte flickan den oroliga miljö som detta medförde. Mamman (liksom jag) hade hört att Internationella Engelska skolan ratade elever med diagnoser men hon valde ändå att försöka få in sin dotter där eftersom dottern själv bad om det. Flickan visade sig vara lika välkommen som andra elever. Idag klarar hon skolarbetet helt själv utan någon assistent och för första gången tycker hon det är roligt att gå i skolan. Mamman var helt lyrisk över den förändring hennes dotter har genomgått. När jag frågade henne vad hon tror denna förändring berodde på sa hon att det är tackvara de strikta och fyrkantiga ordningsregler som tillämpas på Engelska skolan. Arbetsron som dessa regler ger gör att hennes dotter kan fungera som vilken elev som helst trots hennes adhd.
Kanske någon tror att jag bluffar. I sådant fall kan ni läsa om flickan här. Arbetarbladet skrev om henne när hon fortfarande gick på sin gamla skola i våras.
Vad lär oss denna solskenshistoria? Strikta ordningsregler som ger arbetsro hjälper alla elever med eller utan diagnos att utvecklas och ta till sig undervisningen. Dessutom om skolorna prioriterade arbetsro för alla elever så slipper man kostnader för assistenter och istället kan man lägga pengarna på annat.
Det var mot bakgrund av dessa påståenden som jag bestämde mig för att besök skolan och ställa de ansvariga mot väggen. Jag fick dock svar på tal av rektor och övrig personal när de visade på att de hade flera elever med diagnoser (som adhd) och elever som inte kommer från socialt optimala hemförhållanden. Samtidigt uppgav man att man inte hade några assistenter i klassrummen. Man berättade bland annat man hade en flicka som tidigare hade haft assisten på den kommunala skolan på grund av hennes adhd, men som nu på Engelska skolan klarade sig helt själv tackvare arbetsron i klassrummen. Det där vilje jag undersöka vidare så jag bestämde mig för att kontakta flickans föräldrar för att höra deras syn på saken. Igår fick jag kontakt med flickans mamma.
Mamman berättade för mig att uppgifterna från rektorn på Engelska skolan stämde. När flickan hade gått på den kommunala skolan hade inget fungerat, trots ett stort engagemang från skolans rektor. Flickan hade assistent men det hjälpte inte och hon mådde allt sämre för att inget fungerade för henne i skolan. Enligt mamman berodde flickans svårigheter på de stökiga förhållandena som rådde på skolan, eftersom den pedagogik som skolan bedrev inte syftade till att upprätthålla strikta ordningsregler som varje elev måste följa. Med adhd fixade inte flickan den oroliga miljö som detta medförde. Mamman (liksom jag) hade hört att Internationella Engelska skolan ratade elever med diagnoser men hon valde ändå att försöka få in sin dotter där eftersom dottern själv bad om det. Flickan visade sig vara lika välkommen som andra elever. Idag klarar hon skolarbetet helt själv utan någon assistent och för första gången tycker hon det är roligt att gå i skolan. Mamman var helt lyrisk över den förändring hennes dotter har genomgått. När jag frågade henne vad hon tror denna förändring berodde på sa hon att det är tackvara de strikta och fyrkantiga ordningsregler som tillämpas på Engelska skolan. Arbetsron som dessa regler ger gör att hennes dotter kan fungera som vilken elev som helst trots hennes adhd.
Kanske någon tror att jag bluffar. I sådant fall kan ni läsa om flickan här. Arbetarbladet skrev om henne när hon fortfarande gick på sin gamla skola i våras.
Vad lär oss denna solskenshistoria? Strikta ordningsregler som ger arbetsro hjälper alla elever med eller utan diagnos att utvecklas och ta till sig undervisningen. Dessutom om skolorna prioriterade arbetsro för alla elever så slipper man kostnader för assistenter och istället kan man lägga pengarna på annat.
tisdagen den 1:e november 2011
Problemen med att nå kunskapsmålen är av inget intresse?
Igår var det kommunfullmäktige i Gävle. Den viktigaste frågan var delårsrapporten för kommunens nämnder och bolag. Av rapporten framgår att kommunen kommer få ett positivt resultat på grund av en kraftigt ökad försäljning av tomter. Den skattefinansierade verksamhet som kommunens nämnder visar dock på tilltagande ökade ekonomiska problem. Problemet är helt enkelt att kommunens skatteintäkter inte räcker till för den verksamhet man bedriver. Det kommer krävas hårda prioriteringar för att nå balans i ekonomin.
Vad som är mycket allvarligt för kommunens framtid, vilket också kommunrevisorerna ville uppmärksamma fullmäktige på, och som jag tog upp är att våra skolor inte klarar av att nå kunskapsmålen och det verkar inte finns någon förändring inom snar framtid. Snarare verkar utvecklingen gå bakåt. För att inte tala om vad det innebär för den enskildes möjligheter att påverka sitt liv så kommer problemen med att klara kunskapsmålen att medföra fortsatt hög ungdomsarbetslöshet och fortsatt höga utgifter för försörjningsstöd för Gävle och andra sociala problem. Jag kan tyvärr konstatera att jag var ensam i debatten om att lyfta denna oro för skolresultaten och jag noterar att inte heller tidningarna bryr sig om att beröra denna fråga i sin rapportering. Mycket märkligt att inte fler reagerar.
GD
Vad som är mycket allvarligt för kommunens framtid, vilket också kommunrevisorerna ville uppmärksamma fullmäktige på, och som jag tog upp är att våra skolor inte klarar av att nå kunskapsmålen och det verkar inte finns någon förändring inom snar framtid. Snarare verkar utvecklingen gå bakåt. För att inte tala om vad det innebär för den enskildes möjligheter att påverka sitt liv så kommer problemen med att klara kunskapsmålen att medföra fortsatt hög ungdomsarbetslöshet och fortsatt höga utgifter för försörjningsstöd för Gävle och andra sociala problem. Jag kan tyvärr konstatera att jag var ensam i debatten om att lyfta denna oro för skolresultaten och jag noterar att inte heller tidningarna bryr sig om att beröra denna fråga i sin rapportering. Mycket märkligt att inte fler reagerar.
GD
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)