Satsning på infrastruktur med riktiga pengar

Regeringsalliansen har idag meddelat att man satsar ytterligare 5 miljarder kronor på drift och underhåll av vägar och järnvägar under 2012 och 2013. Med tidigare tillskott blir den sammanlagda satsningen på järnvägen dessa år 14,1 (7,0 + 7,1) miljarder kronor och på vägen 22,4 (11,4+11,0) miljarder kronor. Denna extra satsning beräknas ge ett par tusen jobb och är på så sätt att ett led i att dämpa den konjunktur förändring som är på gång.

Bra politik. Vi har drifts- och underhållsbehov i Gävleborg. Med tanke på att många arbetspendlar till och från Gävle så måste infrastrukturen funka, vilket senaste vintern visade att järnvägen inte gjorde.

Miljöparitet har kritiserat regeringen för att satsningen är för liten trots att Trafikverket har fått alla pengar de begär. Inte förvånande. Miljöpartiet har en historia av att ha stora planer men några pengar till dem tar de inte fram. När Miljöpartiet stödde socialdemokraternas regering så lovades storas satsningar på infrastrukturen men några pengar blev det inte. Det är bättre att lova mindre men se till att det man lovar verkligen blir genomfört – precis som alliansregeringen gör.

DN, Svd

En ny typ av konsumtion kommer - förr eller senare

I förra veckan var jag med när Gävle kommun hade en utvärdering av projektet ”Gröna familjen”. Syftet med projektet (som har pågått i tre år) är att låta flera olika familjer under en tid få leva så miljömässigt hållbart som de känner att de kan. Kommunen har speciellt studerat dessa familjers resevanor, sophantering, matkonsumtion och energiförbrukning. Erfarenheterna från projekten ska föras vidare i den övriga samhällsplaneringen i kommunen.

Under utvärderingen hade jag möjlighet att tala med flera av familjerna för att höra vilka personliga erfarenheter de hade gjort och den frågan som oftast kom upp var konsumtionen och dess inverkan på miljön.

Konsumtion är i sig inget dåligt utan det är vad som man konsumerar som kan ställa till problem. Det brukas säga att vi måste konsumerar mer hållbart och vad menas då med det? Som jag ser det finns det två aspekter av detta. Den ena aspekten är att inte konsumera sådana varor som direkt påverkar miljön negativt (till exempel bensin som bidrar till ökade koldioxidutsläpp som påverkar klimatet). Den andra aspekten är att inte konsumera ändliga resurser – d.v.s. varor som inte kan återvinnas och som därmed kan ta slut en dag. Ett samhälle som drivs framåt med ändliga resurser har onekligen ett slutdatum när dessa resurser tar slut. Olja och kol är exempel på varor som både är dåliga för miljön och som är ändliga.

Med tanke på att allt fler i världen får det bättre och bättre och därmed ökade möjligheter till större konsumtion kommer samhällen tvingas ställa om till en mer hållbar konsumtion. Dels för att trycket på miljön ökar när fler kan köpa miljöpåverkande varor men också för att de ändliga resurserna kommer ta slut. Folk kommer inte behöva sluta konsumera men vad man konsumerar kommer av nödvändighet se annorlunda ut. Om man ser det på ekonomisk makronivå så innebär det att vi fortsättningsvis kommer kunna ha ekonomisk tillväxt men tillväxten kan inte basera sig på konsumtion av varor som påverkar miljön och som har en begränsad tillgång.

Det är olyckligt

Idag skriver Gefle Dagblad att en möjlig regionbildning med Uppsala är på väg att gå i stöpet, vilket också kommenteras på ledarplats i tidningen. Det är mycket dålig nyhet för Gävle. Det finns de som tycker att Gävle och Gävleborg ska gå i armkrok med Dalarna, Västernorrland och Jämtland. Motivering är att Gävleborg är ett norrlandslän eftersom vi ligger norr om den magiska Dalälvsgränsen. Ser man till arbetsmarknadsregionen är verkligheten någon annan. Gävleborgarna och Gävle är mer orienterade söderut än norrut och västerut. Faktum är att kontakterna i arbetsmarknadshänseende norrut och västerut är mycket liten i jämförelse med söderut mot Uppsala. I Gävles fall är dessa kontakter näst intill obefintliga. Ska man bilda en region så ska det vara en region som stämmer överens med hur vi reser och arbetar och syftet med regionbildning är bland annat att få administrativa gränser som stämmer bättre överens med de faktiska arbetsmarknadsregionerna för att på så sätt underlätta tillväxt och utveckling. Det är mycket illa för Gävle om inte kommunen får bli en del i den arbetsmarknadsregion som kommunens invånare lever och verkar i.

Problemet är inte valfriheten

I en ledare i Expressen den 20 augusti lyfte Sakine Madon problemet med att vi i Sverige får allt mer segregerade skolor, vilket som av en händelse även var ett ämne i partiledare (S) Håkan Juholts sensommartal dagen därpå. Båda pekade på att segrationen mellan barn har ökat på grund av möjligheten att välja skola. Sakine pekar främst på att detta medför att barn från olika samhällsmiljöer inte möts och därmed förstärks segrationen i samhället och Håkan pekade på att valet av skola gör att barn får olika förutsättningar att klara skolgången.

När möjligheten att välja skola infördes och friskolorna växte fram så var tanken att barn skulle kunna välja skolor med olika utbildningsinriktningar – t.ex. en idrottsintresserad elev skulle kunna välja en skola med idrottsprofil. Skolvalet har dock i många fall blivit en fråga om att välja bort skolor som man inte vill gå på, istället för ett val av skolor som man vill gå på. Till exempel när jag frågar föräldrar i Gävle varför de tillsammans med sina barn har valt Engelska skolan så är det mycket sällan man får höra att de gjorde detta för att de tycker det är viktigt med goda kunskaper i engelska. Det vanligaste svaret är istället att man är missnöjd med den kommunala skolan. Främst tycker man att det är för stökigt i den kommunala skolan och att det påverkar deras barns möjligheter att ta in undervisningen. Huruvida föräldrarna har rätt i deras uppfattning kan alltid diskuteras, men bara det faktum att många väljer bort den kommunala skolan på grund av faktiska eller påstådda brister borde ha fått de ansvariga för den kommunala skolan att reagera. Så har dock allt för ofta inte varit fallet. Istället för att ta tag i problemen beklagar man sig över valfriheten. Verksamheten får rulla på som vanligt allt eftersom de kommunala skolorna tappar studiemotiverade elever till andra skolor och segrationen ökar.

Huvudproblemet är inte valfriheten av skola utan att ingen tar tag i problemen i de skolor som ratas. Istället för att diskutera valfrihetens vara eller icke vara borde man istället fråga sig vad man kan göra för att alla skolor ska vara lika attraktiva. Att försöka hindra valfriheten är att inte vilja ta tag orsakerna till varför vissa skolor väljs bort oftare än andra skolor.

Läs även ledaren i Svenska Dagbladet.

Gävleborna är inte mer missunnsamma, men behöver ett bättre självförtroende

I en debattartikel av debattören Lasse Engstrand igår fredag, skrev han om gävlebornas mentalitet. Han menade att gävleborna är missunnsamma, försöker tycka ner den som vill sticka ut och den enda riktiga glädjen i Gävle är skadeglädjen. Han är knappast den första som säger det. Jag har hört det ofta, men jag håller inte med. Jag har flyttat runt en del i landet och kan inte påstå att gävleborna skiljer sig nämnvärt mot andra svenskar i detta avseende. Däremot kanske man har lite dåligt självförtroende vilket möjligen smittar av sig på hur man ser på andra.

Under valrörelsen förra året fick jag frågan av en journalist vilken stad i världen Gävle borde likna? Mitt svar var Gnosjö. Gnosjö är känt för sin entreprenörsanda och tillit till den egna förmågan att lösa problem och därmed en stolthet i det man åstadkommer. Socialdemokraterna som har styrt Gävle sedan 1921 har knappast stimulerat dessa sidor hos gävleborna. Istället har man konsekvent drivit politiken att kommunen ska fixa allt och egna initiativ från gävleborna har setts med misstänksamhet. Det får dock ses som en revolution när kommunfullmäktige före sommaren beslutade att Gävles äldre själva ska få bestämma vem som ska ge dem hemtjänst och därmed öppna upp kommunens verksamhet för privata lösningar och således ge kommunens egna anställda möjlighet att starta eget och förverkliga sina idéer hur man kan utveckla hemtjänsten. Man kan hoppas att detta var brott med den gamla politiken och att Gävle kommunen blir mer öppen för gävlebornas egna initiativ att vilja utveckla sin stad.

Om Gävle kommunen uppmuntrar och visar att man vill att gävleborna, likt gnosjöborna, ska ta egna initiativ och lita på den egna förmågan att lösa sina problem så kan man bidra till att stärka gävlebornas självförtroende. Med bättre självförtroende blir det mer fart i Gävle.

Läs några synpunkter från gävleborna själva.

Ororsmolnen tätnar men ett gott tecken i Gävle

Ororsmolnen tätnar allt mer på den internationella ekonomins himmel. Gårdagens rekordras på börsen fick finansministern att återigen varna för att det kan gå riktigt illa och att vi endast kan hoppas att det inte blir lika illa 2008. Nog minns man hur illa det var då. Gävleborg var den del i landet som blev hårdast drabba av den arbetslöshet som slog till och vi som engagerades oss i kommunpolitiken fick göra flera tuffa prioriteringar för att få den krympande ekonomin gå ihop.

Men en positiv nyhet från igår är att Gamla Grand i Gävle ska renoveras till lyxhotell. Gamla Grand är en av stadens finaste och pampigaste byggnader som har allt för länge stått oanvänd. Många gånger har jag gått förbi där och tyckt att det är en bortkastat att en sådan fin byggnad inte används. Det är ett gott tecken för Gävle att Gamla Grand återupplivas som ett lyxhotell.

Läs mer i GD1, GD2, eller AB.

Det som gäller i samhället ska även gälla i skolan

Idag i Svenska Dagbladet (SvD) pressenterar man en undersökning som visar att skolorna i två tredjedelar av de anmälda fallen om mobbing lägger skulden på offret. Genom att lägga skulden på offret försöker skolorna urskulda sina egna tillkortakommanden med att stävja mobbingen. SvD tar även upp fallet Elizabeth där skolan på felaktig grund har hävdat att hon är autistisk och därför sänder ut felaktiga sociala signaler som gör att andra elever slår henne. Man blir minst sagt förbannad när man läser detta.

Barn- och elevombudet Lars Arrhenius efterlyser en lagskärpning för att få skolorna att göra det som åligger dem att göra för att stävja mobbing. Visst ska man skärpa lagstiftningen om det kan hjälpa, men samtidigt är det underbetyg åt de vuxna i skolan att det behövs en ”piska” från politikernas sida genom hårdare lagar för att de ska agera. Samtidigt hjälper inte hårdare lagstiftning i den akuta situationen, utan det hänger enbart på de vuxna i elevernas närhet.

När jag talar med föräldrar som har barn i skolåldern (och jag kan konstatera att det var på samma sätt när jag gick i skolan) så accepterar många skolor sådant beteende från eleverna som i övriga samhället är helt förkastligt och i vissa fall straffbart enligt brottsbalken. Först när skolorna bestämmer sig att fullt ut följa de normer och regler som gäller i övriga samhället kan skolorna ta tag i mobbing ordentligt och man ska aldrig tveka att polisanmäla sådana handlingar som går under allmänt åtal om inte mobbaren och dennes föräldrar inser allvaret. I fallet med Elisabeth (som felaktigt ansågs vara autistisk) borde rektorn på skolan ha frågat sig när det blev lagligt att slå någon bara för att de sänder ut felaktiga sociala signaler? Det är alltid mobbaren som är skyldig till mobbingen och ingen annan.

Ett bra besked i en svajig omvärld

Det är en ny vecka. Frågan är om den blir lika orolig vecka för världsekonomin som den förra? Summeringen av förra veckan är att USA haltar vidare och deras centralbank räknar med att USA kommer göra det minst två år till eftersom man lovade att inte höja räntan på två år. Med andra ord centralbanken räknar med att USA:s ekonomiska svårigheter kommer att bestå.

I Europa fortsätter skuldkrisen att växa. Nu börjar det gunga under fötterna även på Frankrike. Tyskland vill inte betala mer för sina skuldkrisande kollegor i euroområdet och om de ändå gör det så är det ingen som kan svara på hur mycket till de måste betala eftersom ingen vet hur stor skuldkrisen blir. Det börjar bli allt tydligare att eurons framtid hänger på tyska skattebetalare.

I Sverige meddelade alliansregeringen att man måste ställa in sig på att vi går mot sämre tider och att utlovade reformer får skjutas på framtiden. Däremot räknar regeringen med att inte behöva göra några neddragningar i de offentliga finanserna. Det är ett skönt besked i en annars rätt trist vecka. Sverige har tur som har en regering som har koll på plus och minus i statsbudgeten. Förra veckan visar att det är få länder i västvärlden som har det.

DN, SvD

Upplopp – inget annat en simpel kriminalitet

Upploppen i flera engelska städer har fått stor uppmärksamhet på grund av dess omfattning, men företeelsen att ungdomar i socialt ansträngda områden går bärsärkargång och attackerar räddningspersonal och polis är inte något unik. Det har inträffat i Sverige åtskilliga gånger, men dock inte i den omfattningen som har skett i Storbritannien. Den vanligaste förklaringen och ursäkten för dessa ungdomars våldsverkande är att de har de lever under socialt svåra förhållanden. Jag köper inte den förklaringen eller ursäkten rätt av, av det enkla skälet att den överväldigande majoriteten som bor i socialt ansträngda områden tar inte till våld och bränner ner allt man kommer åt. Den överväldigande majoriteten lever ett hedligt liv, men de drabbas av dessa våldsverkar.

Vad det handlar om är ren kriminalitet. Ett gäng ungdomar som förstör för att de tycker att de är häftiga och kan skryta inför varande och struntar fullständigt i sina med människor utan ser bara till sig själva. Dessa vandaler skulle kunna göra som övriga befolkningen som de bor med att välja ett hederligt liv och fredligt protestera mot vad de upplever som orättvisor men de väljer att bränna ned, plundra och slåss med polisen.

Om satsning på lärarlöner.

Idag publicerar Arbetarbladet min debattinsändare om Folkpartiets krav på satsning på höjda lärarlöner. Läs debattinsändaren här.

Tuffare tider är att vänta

Jag är ingen finansanalytisk expert men för mig är det uppenbart att skuldproblemen i euroområdet och USA är så stora att det kommer påverka konjunkturen negativt och att det kommer sämre tider innan vi kan se ljusning. Tyvärr tror jag inte att politikerna i euroområdet och USA klarar av att hindra denna utveckling. Man är för sent ute.

För ett år sedan inför kommunvalet frågade jag övriga partier i Gävle på tidnigarnas debattsidor vad de skulle prioritera om kommunen fick en försämrad ekonomi och man stod inför neddragningar? Jag tyckte att det vore intressant om partierna redovisade vad de satte störst värde på i kommunen istället för att lova allt till alla. Något svar fick jag inte då. Fegt. Men frågan har tyvärr blivit än mer aktuell. Omvärldens problem kommer påverka Sveriges och Gävles ekonomi. Det är lika bra att nu förbereda sig för tuffare tider och ta ställning vad kommunen ska prioritera när pengarna inte räcker till.

Arb, DN, SvD

Mod och Bertha Benz

På nyheterna rapproterar man att börserna runt om i världen störtdyker. Anledningen är oron för skuldkriserna i euroområdet och USA. Att det finns problem är uppenbart, men finansmarknadens ängsliga agerande gör att situationen blir värre och än svårare att lösa. Lite förenklat kan man säga att finansmarknaden agerar som om att det vore kört vilket gör att det blir kört. Eftersom marknaden tror att vissa skuldtyngda länder inte kan betala sina lån så höjer man räntan för dessa länder vilken gör att de får än svårare att betala sina lån och därmed riskerar att gå omkull vilket gör att konjunkturen dyker och slår undan efterfrågan på företagens tjänster och varor och därmed riskerar deras vinster utebli – således blir deras aktier mindre värda och därför säljer man dem redan nu. Mod och is i magen är något som saknas på finansmarknaden och därmed riskerar att allt gå över styr.

Finansmarknaden borde lära av de riktiga entreprenörerna och företagsbyggarna som har skapat de företag vars aktier nu sjunker i värde på börserna. Ingen innovation, inget företag hade uppstått om man hade haft som ledstjärna att vid minsta motgång kasta in handuken och fly fältet vilket verkar vara mottot på finansmarknaden.

Kanske kan historien om Bertha Benz lära något om mod. Idag för 123 år sedan (alltså år 1888) tog hon sina söner Richard och Eugen, utan sin makes (biluppfinnaren Carl Benz) vetskap, en av hans nyaste bilar, och körde från Mannheim till Pforzheim, där Berthas mor bodde. När hon avverkat sträckan på drygt 106 kilometer, skickade hon ett telegram till sin man och dagen efter återvände hon hem. När hon kom hem rapporterade hon till sin man vilka problem hon haft på vägen och kom med förslag på förbättringar, såsom en extra lågväxel för uppförsbackar. Hennes resa drog också till sig uppmärksamhet och Benz uppfinning fick publicitet; resan visade att bilen var användbar mer än som kuriosa. Tackvare Berthas mod att våga ta bilen och köra den utan veta att hur långt det skulle fungera hade inte bilmarknaden fått fart. Bilmarknaden hade kanske vuxit fram i alla fall, men Bertha var tackvare sitt mod först med att visa nyttan med bilen. Det är mod som skapar framtidens rikedomar.

Reflektion över sommarens händelser del 4: Skandalen New of the World

Journalister brukar ofta slå sig för bröstet och säga att de fyller en viktig demokratisk funktion genom att granska samhällets olika makthavare. Så är det, men granskande journalistik är dock inte den främsta uppgiften utan det är att sälja nyheter som allmänheten kan vara intresserade av. Det spelar ingen roll hur duktig man är på att ”granska makten” om det ändå inte är någon som läser tidningen, ser inslaget på tv eller hör det på radion. En tidning, ett tv-program eller radioprogram överlever inte om den inte kan fånga intresset hos allmänheten.

Således är det jakten på allmänhetens intresse/pengar som är i första rummet för journalister – precis som för vilken försäljare som helst. Givetvis kan bra granskande journalistiska insatser leda till allmänhetens intresse och pengar, men när man inte har några bra uppslag så kan frestelsen bli allt för stor att gå över gränsen för att få fram en bra story att sälja. Det var just detta som hände News of the World i Storbritannien när de började avlyssna alla möjliga telefoner. Jakten på kassainbringande skop gjorde att alla spärrar försvann.

News of the World är förhoppningsvis ett extrem fall, men jakten på att få till en bra story är inget unikt för dem och således inte heller frestelsen att gå över gränsen för att få till denna story. Det är inte helt ovanligt att massmedia i Sverige i sin nyhetsrapportering får kritik för att man utelämnar uppgifter som man känner till och vet att dessa uppgifter påverkar bilden av den nyhet man vill förmedla. Varför gör man då så? Jo helt enkelt för att få till en story som man tror kommer sälja bättre hos allmänheten.

Granskande journalistik är viktigt för samhället, men säljande journalistik är viktigare för massmedias nyhetsredaktioner.

Reflektion över sommarens händelser del 3: Svälten på Afrikas horn

Om jag inte missminner mig så finns det ett gammalt ryskt talesätt som lyder ungefär: ”Missväxt kommer från Gud, svält kommer från människorna”. Det stämmer rätt bra på den hungersnöd som drabbat Afrikas horn och då speciellt Somalia. Det är inte torkan som är främsta skälet till tragedin i Somalia utan islamisterna i Al Shabab. Likt talibanerna i Afghanistan låter de hellre befolkningen gå under än ta emot utländsk hjälp eftersom de anser att hjälpen kan hota deras religiöst totalitära samhällsordning. Att låta befolkningen svälta för att skydda en totalitär samhällsordning är inget nytt. Stalin gjorde det på 1930-talet i Ukraina för att främja sin totalitära kommuniststat. Inget gott kan komma ur en totalitär samhällsordning. Vi kan skicka mat till de svältande och hoppas att en del kan nå dem och för stunden lindra nöden, men ska man lösa grundproblemet till svälten måste Al Shabab bort.

Förövrigt är det idag 519 år sedan Christofer Columbus avseglade från Sevilla i Spanien och sedan fann en ny värld. En ny värld som gjorde att många européer seglade dit för att finna ett bättre liv än de hade hemma. Idag är det många tar sig över haven igen för att finna ett bättre liv men denna gång resar man från oroligheterna och fattigdomen i Afrika och Mellanöstern till Europa. Tiderna har ändrats men längtan efter ett bättre liv är den samma som när européerna tog sig till Amerika.

Reflektion över sommarens händelser del 2: Terrordåden i Norge och SD

Sedan det blev känt att terroristen i Norge hade skrivit ett 1500 sidigt manifest där han förklarar sina avsikter med sina onda handlingar har det i debatten diskuteras att hans syn på världen i mångt och mycket liknar de åsikter som framförs av bland annat Sverigedemokraterna. En del försöker även göra Sverigedemokraterna till medansvariga för terroristens illgärningar. Det är en helt absurt påstående. Även om Sverigedemokraterna har i många delar samma syn på invandring och muslimer som terroristen så förordar de inte våld. Gemensam uppfattning om världen är inte samma sak som att man har gemensam uppfattning om vad man ska göra åt den.

Att Sverigedemokraterna värjer sig mot all sammankoppling med terroristen i Norge är förstårligt. Kanske får denna erfarenhet att bli sammankopplad med en terrorist Sverigedemokraterna att fundera över hur de själva klumpar ihop alla muslimer till en enda massa oavsett om de är sekulära muslimer eller islamistiska terrorister.

P.S. Idag är en förövrigt händelserik dag i historien: För att nämna något som de flesta (i alla fall i Sverige) inte känner till så är det idag 142 år sedan Japan avskaffade det feodala klasssystemet där befolkningen delades ni i fyra olika grupper (med samurajerna på toppen). Genom att avskaffa detta system och ge alla japaner samma rättigheter oavsett bakgrund började Japan sin resa mot att bli ett av världens mest utvecklade och rikaste länder. Vad lär det oss – ett samhälle utvecklas av individer inte utav definierade kollektiv. D.S.

Reflektion över sommarens händelser del 1: Greklands krisen och problemen i den amerikanska ekonomin

Så var semestern över för denna gång. Känner mig ganska utvilad och nu startar jag upp min blogg igen med mer regelbundna inlägg. Tänkte börja med att göra några reflektioner över sommarens händelser. Första reflektion är över Greklands krisen och problemen i den amerikanska ekonomin.

Även om det för stunden verkar ha lugnat sig och en världsomspännande ekonomisk kris har kunnat avvärjas för stunden så kvarstår de grundläggande problem. Grekland (och flera andra länder inom Euroområdet) och USA konsumerar mer än vad de har råd till. Det är ohållbart att i längden låna till konsumtion som dessa länder gör. För eller senare måste notan betalas, även om man kan för stunden skjuta på förfallodagen. Det hjälper inte att ta till gatan och slå sönder staden som grekerna gör. När pengarna är slut så är de slut.

Svensk ekonomi går bra nu, men det kan ändras fort när omvärlden inte längre har pengar till att köpa våra varor och då riskerar vi vara tillbaka till den situationen som vi var 2008. Måtte detta inte ske men som kommunpolitiker måste man ha en beredskap för arbetslösheten kan återigen gräva hål i den kommunala ekonomin. Det gäller för kommunen att inte dra på sig mer kostnader och åtaganden än man klarar av även om omvärldens oansvariga ekonomiska hushållning vänder Sveriges ekonomiska medgång till motgång. Risken för att detta sker är tyvärr allt för stor.

På tal om behovet att inte konsumera mer än vad man har råd till. Idag är det 233 år sedan världens första sparbank öppnades i Hamburg.

Det som oroar mig mest är dock inte kommunens ekonomi utan vilka sociala och politiska konsekvenser en internationell ekonomisk kris kan få. När jag ändå nämner årsdagar så vill jag påminna om att det idag är årsdagen av Warszawaupproret (1944) mot Hitlertysklands ockupation med konsekvens att flera hundra tusen dödades och staden jämnades med marken. Hitlers väg till makten främjades just av en internationell ekonomisk kris som slog hårt mot Tyskland och därmed skapade en social oro som han kunde utnyttja för att ta makten.