Barngrupperna i förskolan åter på tapeten

På de lokala radionyheterna har man återigen uppmärksammat att socialdemokraterna inte verkar infria sitt vallöfte om att minska barngrupperna i förskolan, trots att man har lovat det i tre val på raken. Enligt rekommendationer från Skolverket så bör en barngrupp i åldersgruppen 4-5 år ligga på runt 13-15 barn (vilket jag har också föreslagit kommunfullmäktige borde vara riktlinjen i Gävle), men en tjänsteman på Barn - och ungdomsförvaltningen lät förstå i nyhetsinslaget att barngruppernas storlek inte är ett kvalitetsmått som man anser sig ska arbeta efter, eftersom det ger ett för stelt planeringsinstrument. Tjänstemannen hänvisade till att de enskilda förskolornas utformning skiljer sig åt. Visst är det så, men samtidigt har barngruppernas storlek en avgörande inverkan på kvalitén enligt Skolverket, till och med mer inverkan än antalet vuxna. Det är märkligt att man i Gävle väljer att driva en egen linje än den som Skolverket förordar. Så länge man inte är bered på att definiera hur stora barngrupperna får vara i förskolan så kommer problemet kvarstå, eftersom man inte har någon målsättning med sin planering.

Debatt om kritiserade särskoleutredningar

Igår hade kommunfullmäktige sitt andra sammanträde för i år. Gävle kommun har av Skolinspektionen fått kritik för sina särskoleutredningar som kan ha lett till att elever som egentligen inte behöver gå i särskolan ändå hamnar där. Eftersom särskolan inte ger samma utbildning som grundskolan så får dessa elever inte samma möjligheter till högre studier och därmed sämre möjligheter till arbete. Därför får det inte förekomma att elever får plats i särskolan som egentligen inte behöver det, utan skulle kunna klara grundskolan med extra stöd. Mot bakgrund av att 42 av 44 granskade ärenden i Gävle fick kritik av Skolinspektionen finns det all anledning att ta frågan på största allvar. På mitt initiativ debatterades frågan igår i fullmäktige. I det skriftliga svaret till mig förklarade ordförande i Barn-och ungdomsnämnden att Gävle kommun inte har misslyckats i sin hantering av dessa ärende, trots att 95% av dessa ärende har fått kritik av Skolinspektionen. Ordförande ansåg också att det är föräldrarna som bär huvudansvaret eftersom det är de som bestämmer om deras barn ska gå i särskolan. Visst är det så, men föräldrarna grundar sina beslut på de utredningar som kommunen gör och Skolinspektionen var mycket tydlig med att kommunerna har det yttersta ansvaret att dessa ärenden handläggs på ett korrekt sätt. När frågan debatterades igår var ordförande i Barn- och ungdomsnämnden inte lika benägen att framhålla att kommunen inte har misslyckats i sin hantering. För mig handlar det inte om att leta syndabockar, utan att få kommunen att ta till sig kritiken och ändra sin hantering av dessa ärenden samt se till att de elever som på felaktig grund har hamnat i särskolan kompenseras fullt ut för de förlorade studietiden. Kommunen har lovat Skolinspektionen att gå igenom samtliga särskoleutredningar till juni i år och det finns all anledning att följa frågan. Läs mer om debatten när i Arbetarbladet.

Märklig passivitet

Vem som har missförstått vem eller vem som har agerat felaktigt i turerna kring Electroengines etablering i Gävle kan jag inte uttala mig om. En sak är dock säker - kommunen har under längre tid känt till att något var fel med Electroengines etablering. Det må vara så att det är flera kockar inblandade i denna soppa men om kommunen är mån om att företag etablerar sig i Gävle så skulle man inte vänta på att någon annan skulle agera utan själv ta initiativet för att rätta till de problem som fanns. Det är möjligt att Electroengine hade avstått från att etablera sig i Gävle om de tidigt fått klar för sig att de inte skulle bli några pengar till dem, men i sådant fall hade de inte behövt känna sig lurade och kommun och företaget hade kunnat skiljas som vänner. Det är olyckligt att det fick gå så långt som det har gjort. Det skadar Gävles anseende som företagar kommun. Kommunledningen har varit märkligt passiv för att förhindra detta.

GD, Arb

Ekonomisk tillväxt och miljö - en ödesfråga

Igår satt jag på stadsbiblioteket och mötte gävleborna över en fika, vilket jag gör varje onsdag före kommunfullmäktige. Normalt brukar det var en till två personer som vill pratas vid, men igår var det fem personer som vill diskutera olika frågor som de hade funderingar i kring. Det är mycket intressanta och givande samtal man får och igår var det bland annat en som vill tala om ekonomisk tillväxt och miljö. Hans uppfattning var att en fortsatt ekonomisk tillväxt baserad på varor och speciellt då varor som nyttjar ändliga resurser är inte hållbar i längden. När allt fler länder reser sig ur fattigdom så ökar trycket på jordens begränsade resurser i en snabbare och snabbare takt. Det är inte bara fråga om att jorden utarmas på resurser utan också att miljön skadas då mer och mer avfall bildas till följd av den ekonomiska tillväxten (till exempel ökat nyttjade av olika fossila bränslen). Att på något sätt försöka dämpa utveckling i fattigare länder så att de inte får samma standard som vi har det i Västvärlden är rent omoraliskt så något annat måste till för att ändra utvecklingen. Frågan från gårdagens besökare var således hur kan vi förena ekonomisk tillväxt i harmoni med jordens resurser och miljö? Jag ska erkänna att jag inte hade något klart svar på den frågan, men det är en fråga som måste besvaras. Så mycket kan jag säga är att vill vi ha fortsatt ekonomisk tillväxt (och det tror jag de flesta vill) så måste den bygga mer på tjänster och möjligen förnyelsebara/återvinningsbara varor än på ändliga resurser. Frågan är hur hela samhället ska organiseras för att nå detta mål?

Folkpartiet har börjat ett arbete med att skriva ett helt nytt partiprogram där vi ska ge svar på framtidens utmaningar. Detta är en ödesfråga som vi måste ha svar på i detta program.

Integrationsminister på besök

Idag besökte integrationsminister Erik Ullenhag Gävle. På förmiddagen besökte han några lokala integrationsprojekt och efter lunch hade han träff med mig och några andra folkpartister. Vi talade om utmaningar på integrationsområdet. Regeringen lägger om politiken vad gäller integrationen av nya invandrare där fokus ska vara att få dessa i arbete. Erik påpekade dock att även om man nu får till stånd en bättre integration av nya invandrare så kvarstå att finna en bra lösning för de invandrare som har bott i Sverige sedan länge men som fortfarande har en svag förankring på arbetsmarknaden. Bidragsberoende måste ersättas med arbete. Med andra ord konsekvenserna av en tidigare misslyckad integrationspolitik måste få en lösning.

Jag lyfte även upp med Erik att regeringen måste arbeta fram en lösning på frågan om de s.k. papperslösa, vilket jag tidigare har berört här på bloggen. Skolgång och gratis akutvård för denna grupp har inte löst huvudproblemet med att denna grupp vistas i landet i strid med gällande lagstiftning.

Vi talade även om ensamkommande asylsökanden barn där jag påpekade att det måste finnas möjlighet att åldersutreda dessa barn i fall man har anledning att misstänka att det egentligen rör sig om vuxna personer. Risken är annars att verkliga ensamkommande barn tvingas bo med vuxna personer med allt vad det kan medföra. När Migrationsverket vara ansvarig för ensamkommande barns boende så gjorde man vid behov åldersutredningar, men sedan kommunerna tog över ansvaret är det inte så längre. Vi har ett ansvar att ge ensamkommande flyktingbarn ett tryggt boende medan de får sina asylansökningar prövande och därför måste det finnas möjlighet att kontrollera att inte vuxna lurar sig in bland dessa barn. Erik var inte främmande för att åldersutredningar behövs för detta ändamål så förhoppningsvis tar han upp det med sina regeringskollegor. I annat fall får jag påminna honom nästa gång vi ses.

Katederundervisningen - diskutera sakfrågan istället för att märka ord

Den 13 mars skrev utbildningsminister Jan Björklund på DN Debatt att han anser att det behövs mer lärarledda lektioner i skolan för att förbättra studieresultaten. Jans utgångspunkt är "Läraren är skolans viktigaste resurs och lärarens viktigaste verktyg är att varje lektion undervisa och leda klassen." Han vänder sig mot att för mycket ansvar läggs på den enskilde eleven att skaffa sig kunskap och där läraren reduceras till att bara bli passiv handledare. Alla som har sett SVT:s Klass 9A har nog förstått vilken betydelse läraren har för elevernas lärande. I sin debattartikel använder Jan ordet katederundervisningen inom citattecken och detta har fått många att se rött. Inte för att man inte håller med honom i sak att läraren är den viktigaste resursen i skolan och att det behövs fler lärarledda lektioner utan för att han valde ordet "katederundervisningen" som en kontrast till färre lärarledda lektioner. Vissa ord är tydligen tabu. De som är upprörda bör ta sig en funderare på om de verkligen diskuterar sakfrågan eller märker ord och sedan bör de läsa debattinsändaren en gång till (och gärna se Klass 9A på SVT Play).

Besök hos polisen

Igår gjorde jag ett besök hos polisen i Gävle. Det talas mycket om kränkningar av den personliga integriteten nu för tiden och är det något som verkligen drabbar medborgarna i detta avseende så är det vardagsbrottsligheten (eller som polisen kallar det mängdbrott), så som våld i offentlig miljö, rån, inbrott och skadegörelse. När jag har talat med journalister på våra lokala tidningar så vittnar de också om att är det något som engagerar gävleborna så är det just brottsligheten och detta för att man upplever det som något som kan drabba alla. Så är det nog men det är därför viktigt att skaffa sig kunskap om hur det verkligen förhåller sig så att inte rädslan för brott får ta överhand.

Under mitt besök ägnade vi mycket tid till att gå igen statistiken över brottsligheten i Gävle och även över vilka områden i kommunen som är mest drabbad. Det positiva är att än så länge så har brottsligheten varit lägre detta år än föregående år. Vad det beror på kan inte riktigt polisen svar på men bra är det i alla fall. När man tittar på statistiken över vardagsbrottsligheten för 2010 så kan man konstatera våld i offentlig miljö är mer frekvent i centrum av Gävle vilket inte är så konstigt med tanke på att där ligger krogarna och det mesta av denna brottslighet sker under påverkan av alkohol (gäller både förövare och offer). Man kan också se att inbrott är mer frekvent i områden som kännetecknas av att en större del av de boende befinner sig så kallat utanförskap (arbetslöshet, bidragsberoende).

Polisen berättade också hur de jobbar när man får en ökad brottslighet, såsom hände i höstas under den så kallade rånvågen i Gävle. Ofta beror en sådan ökad brottslighet på att någon eller några få personer är väldigt brottsaktiva. Vi diskuterade även kameraövervakning där polisen menade att för att det verkligen ska vara motiverat att övervaka en allmän plats (såsom Stortroget) så behövs det nog ske betydligt fler brott på dessa platser än vad som sker idag. Som tur är har vi inte än så länge några sådan utsatt platser i kommunen. Sedan kan man inte sticka under stolen med att kameraövervakning kan bidra till att fler brott klaras upp, men frågan är var man ska dra gränsen. Rent statistiskt sett så är det egna hemmet en av de farligaste miljöerna, men det är nog inte många (om ens någon) som vill bli kameraövervakad i sitt eget hem.

Något som de flesta inte tänker på är att polisen främsta uppgift är att arbeta brottsförebyggande och inte att rycka ut när väl brottet har skett. Visst är det bra att polisen klara upp brott men det bästa är om brotten inte inträffar överhuvudtaget. I detta arbete är kommunen en viktig part och polisen var mycket noga med att påpeka att de aldrig ensamma kan klara av att motverka att brott sker – alla goda krafter måste samverka. Jag ska göra vad jag kan i detta arbete.

Barnvagnsmarsch på internationella kvinnodagen

Idag är det internationella kvinnodagen. Jag blev inbjuden av RFSU att delta i den barnvagnsmarsch som de hade i Gävle för att uppmärksamma att över tusen kvinnor dör varje dag i världen på grund av bristande mödravård och osäkra aborter. För mig var det självklart att ställa upp. Enligt FN:s så kallade Millenniemål från 2000 skall mödradödligheten minska med 75% fram till 2015. Tyvärr är det långt kvar dit och därför behöver alla god krafter kämpa på för att nå detta mål. Sverige som land kan i detta fall bidra till att frågan hålls levande på den internationella agendan även andra dagar än just på internationella kvinnodagen. Visst kan det behövas ekonomiskt bistånd men den framför allt handlar om är en attitydpåverkan i synen på kvinnors situation som behövs, därför det handlar inte om några stora pengar för fler kvinnor ska överleva en graviditet.

Arb, GD

Antingen mer resurser till polis och Migrationsverk eller fri invandring

Det som i första hand avgör om Sverige kommer få en ökad invandring som bosätter sig här illegalt är inte generösare regler utan hur väl polis och migrationsmyndigheter är på att få ut dem som inte har rätt enligt riksdagens lagstiftning att vara i landet. Om man verkligen inte anser att det är bra att människor lever illegalt i landet då måste man vara beredd på att avsätta de resurser och ge de verktyg som krävs för att myndigheterna ska bli framgångrika i sitt jobb. Som jag påpekade i mitt tidigare inlägg så står inte generösa och humana migrationslagar i motsättning till att man är hård på att denna lagstiftning efterlevs. Jag är för att vi har en generös och human migrationsslagstiftning men jag vill också se att denna lagstiftning efterlevs. De som inte har tillstånd att vistas i landet ska inte göra det och det är Migrationsverket och polisen som ska se till att så sker. Jag kan dock bara konstatera att frågan om hur man ska säkerställa att den migrationslagstiftning man har verkligen efterlevs lyser allt för ofta med sin frånvaro när migrationspolitiken diskuteras. Om man inte anser att vi ska vara hårda på att lagstiftningen efterlevs och ge de resurser och de verktyg som krävs för att myndigheterna ska bli framgångrika i deras arbete bör man i sådant fall vara ärlig och istället föreslå legaliserad fri invandring (vilket är att föredra framför illegal fri invandring). Varför ska man ha en lagstiftning om reglerad invandring om man ändå inte är mån om att den följs? Jag är inte främmande för att ta en sådan diskussion men ett förslag på legaliserad fri invandring kan inte basera sig på utopiska drömmerier utan måste vara ett förslag som verkligen ger lösningarna på de problem som kan uppkomma med en fri invandring till dagens Sverige (inte ett utopiskt Sverige i framtiden). Mig veterligen har inget riksdagsparti lagt ett sådant konkret förslag, men inte heller har någon lagt ett konkret förslag på vad man kan göra åt att människor bosätter sig illegalt här i landet samtidigt som inget parti har sagt att de är för denna utveckling. Det enda man har kommit fram till är att det inte är bra och en del av dessa negativa konsekvenser för den enskilde har man försökt mildra genom de ändringar som föreslogs i uppgörelsen mellan regeringen och Miljöpartiet, men huvudfrågan lämnar man obesvarad.

SvD

Fler reflektioner över regeringens och MP:s uppgörelse om migrationspolitiken

Gårdagens uppgörelse mellan regeringspartierna och Miljöpartiet har minst sagt mötts av blandade reaktioner och det är framförallt sjukvård och skolgång till så kallade papperslösa som väcker mest känslor. En del tycker att det framsteg för humanismen medan andra (som bland annat framgår av kommentarerna på mitt förra blogginlägg) tycker att det är förkastligt för svensk migrationspolitik att ge förmåner till dem som inte följer svensk lagstiftning och accepter beslut från migrationsmyndigheter och domstol. Sedan finns det de som spekulerar i att uppgörelsen kommer leda till massinvandring.

Som jag pekade på i mitt förra inlägg så innebär inte vård och skolgång till papperslösa att man har löst huvudproblemet att det finns ett antal människor som lever i Sverige utan uppehållstillstånd. Det finns tre sätt att hantera det problemet. Man kan acceptera rådande situation och i sådant fall får vi leva med att vi har två olika samhällen i Sverige (ett samhälle för dem som har rätt att vistas i Sverige och ett för dem som inte har det) med de konsekvenser som det medför. Man kan gå mot legaliserad fri invandring och ta de konsekvenser som det medför eller man kan aktivt arbeta för att motverka att människor utan tillstånd bosätter sig här genom att avsätta resurser till polisen för att få fatt i dessa människor och få ut dem ur landet (en generös och human migrationslagstiftning står inte motsatsförhållande till att man är hård på att denna lagstiftning efterlevs).

Vilken väg Sverige ska gå när det gäller huvudproblemet kring de så kallade papperslös har varken regering eller Miljöpartiet svarat på i den uppgörelse som pressenterades igår (utan man har bara behandlat symptomen på problemet), men något av tre ovanstående alternativ kommer vi landa i.

DN, SvD, Exp, Aft, Arb,

Bra med överenskommelse men det är främst symptomen som behandlas

Idag presenterade regeringen en överenskommelse med Miljöpartiet om migrationspolitiken. Grunden för denna överenskommelse var att regeringspartierna enades om bland annat att så kallade papperslösa invandrare ska få rätt till viss vård och deras barn ska få rätt till skolgång, vilket presenterades igår. I grunden ett humant ställningstagande. Något som jag tycker dock lyser med sin frånvaro när vård och skola för papperslösa diskuteras är grundfrågan varför det finns papperslösa överhuvudtaget? Begreppet papperslös är något missvisande eftersom det inte tydligt talar om vad som är problemet, vilket är att det finns människor i vårt land som av olika anledningar inte har uppehållstillstånd (rätt att vistas i Sverige) men som har bosatt sig här i alla fall. Hade dessa personer haft uppehållstillstånd så hade frågan om vård och skolgång inte varit något problem. Huvudproblemet för dessa människor är således inte att de inte får vård eller skolgång utan att de inte har uppehållstillstånd. Dagens överenskommelse behandlade bara symptomen på detta huvudproblem.

DN, SvD