Pengar till rätt sak

Lärarnas Riksförbund (LR) har i en rapport från januari i år funnit att i Sverige går endast 50,1 procent av resurserna till skolan till undervisningen av eleverna. Sverige utmärker sig genom att ligga långt under OECD-genomsnittet på 63,6 procent. Enligt LR skulle så mycket som fem miljarder kronor skulle kunna frigöras och läggas på undervisning istället för skolbyråkrati.

Med anledning av denna rapport skriver ordförande för LR tillsammans med två socialdemokratiska politiker på Svenska Dagbladets debattsida Brännpunkt bland annat att

"Ansvariga politiker (kommunpolitiker, min anmärkning) har ett direkt ansvar att begränsa byråkratin och övriga resurskrävande kringuppgifter för skolan. Det bör vara alla politikers skyldighet att använda skattepengar på bästa och mest effektiva sätt."

Kan bara instämma i detta. I Gävle har Folkpartiet Liberalerna tillsammans med övriga partier i Alliansen länge ifrågasatt resurserna till administrationen i grundskolan, men utan att få något större gehör från de styrande socialdemokraterna och deras två rödgröna kollegor. Kanske är de nu beredda på att tänka om för frågan är lika aktuell nu som under förra mandatperioden.

Brottsförebyggarna i Gävle

Idag har jag varit på invigningen av Brottsförebyggarna i Gävles (BIG) nya lokaler. Syftet med BIG är att påverka attityder och värderingar hos barn och ungdomar för att skapa en tryggare skola och fritidsmiljö i Gävle kommun. Utgångspunkten för arbetet är att olika former av destruktivt beteende, från barn och ungdomars sida, bottnar i att de inte fått eller får sina grundläggande sociala behov tillfredsställda. BIG samarbetar bland annat med polisen och socialtjänsten. Det var ett intressant besök där jag gjorde nya bekantskaper inom det brottsförebyggande arbetet i Gävle som jag har anledning att hålla kontakten med i fortsättningen. Varje ung människa som de lyckas förhindra att bli en brottsling är en väl investerad skattemedel. Dessutom alla insatser som bidrar till en minskad brottslighet i Gävle är insatser som bidrar till ökad vardagsfrihet för gävleborna. Som liberal är jag mån om att denna frihet ökar. Önskar BIG lycka till i de nya lokalerna.

Libereko en injektion för alliansregeringens reformagenda

Idag är det premiär för Libereko (Liberalt ekonomiskt initiativ). Syftet med detta initiativ är att utarbeta och synliggöra ny liberal ekonomisk politik och att verka för att den får genomslag inom alliansregeringen. Om Sverige ska stå rustad för den globala kunskapsekonomin, krävs en förnyad debatt om alliansregeringens ekonomiska reformagenda. En av grundarna till Libereko Per Altenberg (FP) skriver om detta på Svenska dagbladets Brännpunkt idag. I sin artikel skriver Per att

Alliansregeringen har gjort mycket rätt under de fyra första åren. Det är det arbetet som Sverige nu skördar frukterna av. Men vi kan inte stanna upp när världen omkring oss befinner sig i rörelse. För att vi ska kunna utveckla Sverige till en modern kunskapsekonomi i världsklass krävs fortsatt reformarbete.

Tyvärr verkar förnärvarande inte moderaterna i regeringen beredd på detta, vilket Peter Wolodarski på Dagens Nyheter reflekterade över i en ledare igår.

Libereko har sitt första seminarium i kväll under temat ”En ny liberal ekonomisk agenda”. Vid detta tillfälle deltar professor Magnus Henrekson vid Institutet för Näringslivsforskning. Tyvärr kommer jag inte själv kunna delta denna gång, men det blir fler träffar. Det här är bara början.

Barnfattigdom - hur ser det ut i Gävle?

Sedan Rädda Barnen släppte sin årsrapport om barnfattigdom i Sverige så har det diskuterats mycket kring både fattigdomsbegreppet och vad som kan göras för att hjälpa de barn som kommer från knappa ekonomiska hemförhållanden. I sin rapport skriver Rädda Barnen om förhållandena i skolan och på fritiden för dessa barn. Mot den bakgrunden har jag idag ställt en interpellation i kommunfullmäktige om hur det ser ut i Gävle. Nedan följer interpellationstexten i sin helhet:

Barnfattigdom – hur ser det ut i Gävle?

Den 1 februari släppte Rädda Barnen sin årliga rapport om barnfattigdom i Sverige. Rädda Barnen skriver bland annat om att barn som kommer från knappa ekonomiska förhållanden får svårt att delta i verksamhet som drivs av eller stöds av kommunerna. Om skolan skriver man bland annat följande:

Avgifter i skolan kan fresta hårt på ekonomiskt utsatta barnfamiljers redan ansträngda ekonomi. Många föräldrar kämpar med att kunna förse barnen med kläder och skor för alla väder, skridskor, hjälm, skidor, cykel och idrotts- och badkläder. Det är en flytande gräns mellan vad som kan anses naturligt att alla barn har hemma och vad som måste köpas in för att barnet ska kunna följa med i undervisningen. Utöver detta tar många skolor i dag ut avgifter för exempelvis friluftsdagar och utflykter. För många föräldrar går gränsen redan vid att betala en inträdesbiljett, för att barnen måste avstå från att följa med på utflykten. (sid 32)

Angående fritidsverksamhet skriver Rädda Barnen:

Många fritidsaktiviteter för barn kostar pengar, till exempel musikskola och idrottsverksamhet. Förutom avgifterna för att vara med, måste barnen ofta också ha dyr utrustning, till exempel musikinstrument och specialskor. I idrottsföreningar kan det dessutom tillkomma mer eller mindre uttalade krav på att skjutsa barn till träning och tävling och att bidra ekonomiskt till klubben. (sid 33)

Med hänvisning till ovanstående vill jag fråga ordförande för Barn- och ungdomsnämnden respektive ordförande för Kultur- och fritidsnämnden följande

Är den bild som Rädda Barnen ger i sin rapport om förhållandena i skolan representativt även för Gävles skolor och förskolor som finansieras med skattemedel?

Om så är fallet, vad görs för att barn/ungdomars ekonomiska hemförhållanden ska få så lite påverkan som möjligt på delaktighet i skolans/förskolans verksamhet?

Är den bild som Rädda Barnen ger i sin rapport om förhållandena inom fritidsaktiviteter representativt även för Gävle?

Om så är fallet, vad görs för att barn/ungdomars ekonomiska hemförhållanden ska få så lite påverkan som möjligt på delaktighet i verksamhet som drivs av kommunen eller stöds med ekonomiska medel från kommunen?

Per-Åke Fredriksson (FP)

Polisen gör rätt

Arbetarbladet skriver idag om att polisen i Gävle knackar dörr hos unga på glid. Metoden kallas Linköpingsmodellen och går ut på att när polisen har fått uppgifter om att någon har börjat röka hasch, eller att någon umgås med narkotikamissbrukare gör polisen ett oanmält besök hemma hos den som är berörd och har ett samtal med ungdomen och dennes föräldrar om de uppgifter man har, även om uppgifterna i sig kanske inte räcker för en brottsutredning. Syftet är helt enkelt att få till en förändring innan det har gått utför. Enligt polisen är den första reaktionen på ett oväntat besök från polisen en chock, men erfarenheten från de första besöken visar att den snabbt vänts till något positivt.

Jag tycker det är bra att polisen på detta sätt arbetar förebyggande. Det finns de som tycker att sådana insatser kränker den personliga integriteten eftersom man formellt inte är misstänkt för något brott när polisen tar kontakt. Det resonemanget bygger på att man anser att det är först när folk har gått ner sig i träsket och börjat begå brott som samhället ska agera. Jag har aldrig träffat någon som har hamnat snett som är tacksam över att samhället avstod från att reagera för att på så sätt inte kränka den personliga integriteten. Jag har svårt att se att en person som är drogberoende och på grund av det riskerar begå brott är en fri människa. En fri människa är inte en slav under droger. Polisen gör rätt som uppmärksammar ungdomar innan de har hamnat i detta slaveri.

Fullmäktige utan några större sensationer med ett undantag

Gårdagens kommunfullmäktige bjöd inte på några större sensationer med ett undantag. Äntligen tog fullmäktige beslut om var det nya ridhuset för Ponnyklubben ska ligga. Ridsporten är Gävles främsta sport bland tjejer. Det har gått mer än två mandatperioder innan kommunens löfte till ridtjejerna kunde infrias, så det var inte en dag försent.

Fullmäktige beslutade också om att fortsätta med att ge två timmars fri parkering för miljöbilar på kommunen parkeringsplatser i centrum. Avgiften för detta parkeringstillstånd ska vara 150 kronor per år och kommunen ska kunna göra stickprovskontroller så att miljöbilar körs minst 70 % av körsträckan med icke-fossila bränslen. Jag ifrågasatte nyttan med att ha avgifter och stickprovskontroller om det inte bara medför ökade kostnader för kommunen. Varför inte låta parkeringstillstånden vara gratis som det förekommer i andra kommuner? Något svar på den frågan fick jag inte från kommuneldening, men däremot från moderaterna som trodde att avgifter och kontroll var nödvändigt. Det var dock detta "trodde" som jag ifrågasatte. Jag vill "veta".

Förövrigt fick jag inget entydigt svar på min fråga om informationen om de ändrade priserna för tomträtter som kommunen tog i december har gått ut i tid till de tomträttshavare vars avtal med kommunen är på väg att löpa ut. Ordförande i berörd förvaltning var inte informerad om att jag skulle ställa frågan och således kunde hon inte ge något rakt besked. Jag kommer ta upp frågan igen.

GD1, GD2, Arb1, Arb2,

Säga vad man vill men det är fantastiskt!

Till sist valde Mubarak att avgå. Visst har Egypten en lång väg kvar till demokrati, men just idag kan man bara säga att det är fantastiskt. Av med hatten för Egyptens unga folk som med fredliga medel fått bort en diktator. Måtte detta bli början på en arabisk renässans i demokratins tecken.

Ordning och kunskap ska hållas isär

Idag på nyheterna på Sveriges Radio har man rapporterat om att Skolverket har undersökt betygssättningen i slutbetygen i grundskolan och funnit att pojkar missgynnas. Om man jämför resultaten på de nationella proven i nian med slutbetygen så är det betydligt vanligare att flickorna får högre betyg än vad de presterat på proven. Denna orättvisa måste åtgärdas enligt Skolverket och man anser skillnaden mellan pojkar och flickor kan bero på att flickor i högre utsträckning belönas för hur de praktiskt sköter skolarbetet, trots att det inte ska vara något betygskriterium.

Folkpartiet har tidigare framfört att ordningsbetyg borde införas, vilket vi har fått kritik för. Skolverkets undersökning visar att ordningsbetyg finns i praktiken, men det får genomslag i kunskapsbetygen. Helt fel. Dålig ordning är inte nödvändigvis samma sak som dåliga kunskaper. Därför behövs ett ordningsbetyg.

När pengarna finns då misslyckas man med planeringen

Idag blev jag intervjuad av TV4 Gävle med anledning av att Barn- och ungdomsförvaltningen trots 11,4 miljoner extra i budget för att minska barngrupperna har inte använt alla pengarna samtidigt som barngrupperna fortsätter att växa. Det är uppenbart att förvaltningen har brister i att planera sin verksamhet. Föräldrar och förskolepersonal har anledning att bli irriterade. Se intervjun här.

Barnfattigdom

Rädda Barnens årliga rapport om barnfattigdom fick en hel del uppmärksamhet när den publicerades igår. Mycket på grund av att man uppgav att barnfattigdomen ökar. Eftersom det finns en del eftersläpning i insamlingen av statistik så bygger Rädda Barnens uppgifter på statistik för 2008. Enligt Rädda Barnen var 11,5% av alla barn i Sverige fattiga 2008. En ökning med 0,6% i jämförelse med 10,9% 2007. (För Gävles del är siffrorna 10,7% 2007 och 11,8% 2008.) Samtidigt kan man konstatera att trots denna ökning så är barnfattigdomen 2008 den näst lägsta sedan 1991. Ökningen 2008 sammanfaller med den internationella lågkonjunkturen (den värsta sedan "Den stora depressionen" på 1930-talet) som drabbade Sverige detta år. Detta påpekar också Rädda Barnen. Samtidigt anser de att ingen regering har tagit i problemet under alla dessa år som de har publicerat dessa rapporter och som kommunpolitiker bör man fundera över vad man kan göra för att underlätta dessa barns situation. Det ska i sammanhanget påpekas att fattigdom är ett relativt begrepp och det är diskutabelt hur man ska se på det, men jag tänker inte gå in på det nu. Det viktigaste frågan är vad kan man göra, men på det har Rädda Barnen inte så många förslag. Eric Erfors på Expressen har en träffande ledare angående detta:

"Rädda Barnen beklagar sig över att ingen regering lyssnat på dem sedan deras första barnfattigdomsrapport 2002 och efterlyser "konkreta" åtgärder.
Hur ser då egentligen Rädda Barnens konkreta plan ut för att bryta utanförskap och öka sysselsättningen?
Det är fattigt på förslag. Jag hittar det gamla pseuodoförslaget om att motarbeta skolors extra avgifter för utflykter och ett krav på en "nationell handlingsplan".
Visst, det är lätt att vara mot fattigdom, betydligt svårare att i en redan utbyggd välfärdsstat komma med några enkla lösningar. Men i egenskap av seriös opinionsbildare har faktiskt Rädda Barnen också en skyldighet att komma med policyrekommendationer och inte bara ropa "gör något"."

För att citera Eric igen:

"Hur man än vrider och vänder på statistiken så kvarstår faktum: de som jobbar i Sverige är sällan fattiga."

Se även ledaren i DN.

Varför DO?

Igår sparkade regeringen med integrationsministern Erik Ullenhag i spetsen generaldirektören för Diskrimineringsombudsmannen (DO) Katri Linna. I en debattartikel i Aftonbladet förklarar ministern varför generaldirektören fick gå, vilket kan sammanfattas med att hon inte har klarat jobbet och DO behöver en nystart. Erik lyfter fram vikten av att jobba förebyggande mot diskriminering och jag instämmer i detta, men är det samma sak som att det behövs en jätte myndighet som DO? Varför kan inte diskrimineringsärenden hanteras på samma sätt som till exempel förtalsmål i domstolarna? På inga andra områden finns kostsamma myndigheter mellan folket och dess anmälningar om eventuella brott, och domstolen. Det finns en diskrimineringslag, det finns domstolar - behövs det då denna mellanhand?