Idag och igår skriver Gefle Dagblad om mobbning på våra skolor. Igår skrev man om Felicia som mobbades under sex års tid när hon gick i skolan och idag skriver man om ”Evas dotter” (fingerat för att skydda de inblandade) som har fått byta skola på grund av mobbning. Gemensamt för på då dessa berättelser är hur lärare och övrig skolpersonal på de berörda skolorna har valt att släta över mobbningen istället för att med kraft stödja Felicia och ”Evas dotter”. Det kokar i mig av ilska när jag läser hur flata man är på vissa skolor och låter plågoandarna få hållas.
Mobbning är egentligen ett överslätande uttryck för sådant som i vuxenvärlden kallas för fysisk och psykisk misshandel – med andra ord sådant som enligt lagboken betraktas som brottsliga handlingar. Jag har tidigare skrivit om mobbning på min blogg och jag vidhåller det jag sagt då. Det spelar ingen roll hur många handlingsplaner skolorna sätter upp mot mobbning om man inte först bestämmer sig att fullt ut följa de normer och regler som gäller i övriga samhället. Först då kan skolorna ta tag i mobbing ordentligt och man ska aldrig tveka att polisanmäla sådana handlingar som går under allmänt åtal om inte mobbaren och dennes föräldrar inser allvaret. Hot, misshandel och andra former av kränkningar är inte tillåtna i övriga samhället och det gäller även dem som inte är straffmyndiga. Skolan har inga egna normer och lagar. Det finns inga ursäkter för personalen på skolorna att inte resolut ta tag i mobbning och mobbarna när man får kännedom om det.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar