Gårdagens kommunfullmäktige tog längre tid än vad jag hade trott. Ledamöterna hade uppenbart ett behov av att få debattera efter tre månaders uppehåll. Den första debatten berörde kommunens miljöbokslut. Jag argumenterade för att i det framtida kommunala miljöarbetet kan vi inte sätta upp miljömål som kommunen inte kan påverka utan är beroende av utomstående faktorer. Till exempel i den gamla miljöplanen fanns mål om att antalet bilkörningar i kommunen ska minska och man konstaterar att målet har nåtts tack vara det har varit lågkonjunktur och folk inte har råd att kör bil. Med andra ord det är finanskrisen och inte kommunens eget miljöarbete som påverkar bilkörningen. Vill vi utveckla kommunens miljöarbete måste vi ha miljömål som direkt är relaterade till kommunens egna insatser.
En annan debatt som drog ut på tiden var huruvida en miljöpartist som hade flyttat från kommunen men fortfarande arbetar i Gävle ska få sitt kvar i omvårdnadsnämnden. Enligt lagen kan kommunfullmäktige besluta om detta, men diskussionen rörde huruvida denna situation var vad lagstiftaren avsåg när man gav kommunfullmäktige denna möjlighet att ta sådana beslut. Det var uppenbart att Socialdemokraterna och Vänsterpartiet ville sätta dit Miljöpartiet men berörd miljöpartist fick sitta kvar med stöd av allianspartierna. Skälet till att vi stödde miljöpartistens begäran är att vi ansåg att Miljöpartiet själv får avgöra huruvida det är lämpligt att deras partikollega sitter kvar eller inte trots att han har flyttat.
Ett antal motioner och medborgarförslag avhandlades också och de som väckte mest debatt var motionen om minskade barngrupper i förskolan och medborgarförslaget om så kallad ”klassmorfar”. När någon kommer med synpunkter kring skolan/förskolan reagerar Socialdemokraterna med att visa taggarna utåt. Man är mycket känslig för kritik och alla goda förslag från utomstående avvisas. Det finns nog ingen fråga som oppositionen och kommunledningen står så långt ifrån varandra som synen på förskolan/skolan. Ser man till de kommuner som har lyckats vända en negativ utveckling i skolan så beror det på att man har uppnått politisk enighet, men där är vi inte nu och vi lär nog inte nå dit så länge Socialdemokraterna sätter så stor prestige i att de ensamma sitter inne med alla lösningar på förskolan/skolans problem och inte är bredde att ta till sig andras synpunkter.
Den sista motionsdebatten berörde ett förslag från Sverigedemokraterna om att eventuellt sätta upp övervakningskameror på allmänplats där brott kan förekomma – till exempel på Stortorget. Man fick inget medhåll i denna fråga. I våras var jag på besök hos polisen i Gävle och gick genom brottsstatisktiken stadsdel för stadsdel. Jag frågade då polisen om de ansåg att det förelåg något behov av att sätta upp övervakningskameror. Polisen sa då att de idag inte ansåg att det förelåg något sådant behov som motiverar detta. Förhoppningsvis kommer heller inte något sådant behov behöva uppstå i framtiden, men om polisen skulle förslå detta är jag inte främmande för att diskutera kameraövervakning. Min första fråga till polisen skulle dock i sådant fall vara varför de inte kan avsätta poliser för att på plats stävja brottsligheten? Trots allt en övervakningskamera kan möjligen bidra till att klara upp brott, men bästa möjligheten att hindra brott är om polisen är på plats där risken för brott föreligger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar