"Staten och lagstiftaren ska behandla oss som medborgare och inte som beståndsdelar i olika kollektiv."

Rubriken på detta inlägg har jag inte kommit på själv utan det har ledarskribenten på Expressen Sakine Madon gjort. Citatet är hämtat från hennes ledare i dagens Expressen och berör problemen med specifika hatbrottslagar. Hon skriver:

"Hatbrottet "hets mot folkgrupp" slår förmodligen rekord i luddighet.
Inte nog med att lagen kriminaliserar missaktning, det är även oklart vilka grupper som anses ha "särskilda skyddsbehov". Enligt praxis är det fritt fram att "hetsa" mot svenskar. Den som uttalar sig fördomsfullt eller hatiskt om exempelvis handikappade eller kvinnor - två grupper som knappast ses som ickediskriminerade - har också ryggen fri.

Carin Götblad, länspolismästare i Stockholm, har tidigare uttryckt att "Misshandel av hatbrottskaraktär ska få förtur." Då undrar man genast: vilken typ av misshandel ska då prioriteras ner? Barnmisshandel, misshandel av heteromän, "vanlig" kvinnomisshandel...?

Självklart ska den med störst hjälpbehov prioriteras. Staten och lagstiftaren ska behandla oss som medborgare och inte som beståndsdelar i olika kollektiv."

Jag tycker att Sakine Madon har rätt. Staten ska inte klumpa ihop oss i olika kollektiv. För staten ska alla medborgare ha samma värde och lika rättigheter. Det vore en självklarhet i ett liberalt samhälle. Därför behöver hela hatbrottslagstiftningen ses över. Ska man ha en hatbrottslagstiftning så borde den istället för att peka ut specifika grupper ta sin utgångspunkt i motivet bakom en brottslighandling oavsett vem som är brottsoffret. Till exempel om någon utsätts för brott på grund av sin etnicitet eller sexuella läggning så ska det räknas som hatbrott även om man tillhör majoritetsbefolkningen. Alla människor ska fredas mot brottsliga handlingar oavsett om man tillhör en majoritet eller minoritet i samhället. Det är motivet bakom en brottslig handling som ska avgöra om det är ett hatbrott - inte vilken grupp man kan delas in i.

Läs Sakine Madons läsvärda ledare här.

Wikileak väcker inga nya frågor

Gårdagens publicering av militär dokumentation kring kriget i Afghanistan på Wikileak, där bland annat den svenska insatsen berörs, väcker egentligen inga nya frågor. Även om allt som sker i Afghanistan inte rapporteras i media så är krigets grymheter och offer knappast okänt för någon. Grundfrågan kvarstår. Ska vi överge Afghanistans folk till talibanerna och andra kriminella grupper eller ska vi stanna kvar och kämpa vidare för en bättre framtid?

Visst misstag har begåtts under åren, men lösningen är inte lämna Afghanistan till dess öde och hoppas på att eländet där inte spiller över på oss i vår trygga vrå av världen. Det är när det ser ut som mest hopplöst som den internationella solidariteten prövas.

DN, SvD, Arb, Exp

Bristen på arbetsgivare ger kvinnor lägre lön

Arbetarbladet har idag en intressant artikel om att det är stora löneskillnader mellan kvinnor och män trots att kvinnor i större utsträckning läser vidare efter gymnasiet. Kvinnor och män väljer olika utbildningar, trots alla försök att jämna ut skillnaderna. Det som är slående är att kvinnor i högre utsträckning väljer utbildningar där kommunen och landstinget dominerar som arbetsgivare. Sjuksköterska, socionom och förskolelärare är några exempel. Männen däremot väljer utbildningar som främst riktar sig till den privata sektorn där det finns många arbetsgivare. Bristen på arbetsgivare för kvinnor gör att det inte finns någon konkurrens om arbetstagarna och därmed bidrar detta till att hålla lönerna nere. Fler arbetsgivare inom välfärdsektorn behövs för att bryta detta mönster. Även en förskolelärare behöver flera arbetsgivare att välja mellan precis som snickaren. Mångfald inom välfärdssektorn gynnar inte bara den som nyttjar välfärden utan även de anställda inom denna sektor. Möjligheten att välja bort dålig service och dåliga arbetsgivare ska inte bara finns inom den privata sektorn.

TV-tips

Igår kväll när det regnade roade jag mig med att titta på TV. Jag såg dokumentären "Roslings värld" om professorn i folkhälsa Hans Rosling och hans föreläsningar om världens utveckling de senaste 100 åren. Han konstaterar att de flesta har fördomar om hur världen ser ut och dessa fördomar liknar mycket den bild som finns i Tintin-böckerna. Hans Rosling är en verklig "upplysningsman" som ger oss ljus över värld som allt för många tror befinner sig i ett mörker. Se den dokumentären om du har möjlighet.

Efter dokumentären såg jag filmen "Flyga drake" om en afghanistansk pojke som lämnar Afghanistan när Sovjetunionen invaderade landet och sedan återvänder han dit när talibanerna styr landet. Filmen visar bland annat 1970-talets Afghanistan som då var ett land med framtids tro, men sedan Sovjetunionens invasion befunnit sig ett mörker. Filmen påminner om att Afghanistan är ett land som kunde ha fått en positiv utveckling i likhet med det som Hans Rosling föreläser om. Filmen är värd att se för alla dem som vill få en inblick i Afghanistans historia.

Tänk kontrafaktiskt en stund

Valet i september förväntas till stor del handla om jobben precis som valet 2006. Skillnaden mellan valen är att valet i september sker under eller möjligen efter den värsta internationella lågkonjunktur sedan depressionen på 1930-talet och valet 2006 skedde under en högkonjunktur. Arbetslösheten i maj 2010 enligt SCB var 8,8 procent och i maj 2006 var den 7,4 procent. Under 2009 när lågkonjunkturen var som mest kännbar i Sverige var det 5,8 procent av hushållen som någon gång under året fick socialbidrag enligt Socialstyrelsen. Detta är samma andel av befolkning som för år 2006 när det var högkonjunktur i Sverige. En annan skillnad mellan valen är att år 2006 styrdes Sverige av socialdemokraterna med stöd av Miljöpartiet och Vänsterpartiet och nu styrs landet av en Alliansregering av borgerliga partier.

Att internationella lågkonjunkturer får effekter på arbetslösheten och socialbidragen i Sverige är inte märkligt. Men att Sverige inte låg så mycket bättre till under högkonjunkturen 2006 är desto mer uppseendeväckande. Jag undrar vilka nivåer arbetslösheten och socialbidragen hade legat på om de rödgröna hade fått styra vidare under denna mandatperiod när den internationella lågkonjunkturen slog till?

Mycket prat om konsumtion men inget om intäkter

Jag har varit på resande fot några dagar och har därför inte haft tid att uppdatera bloggen. En reflektion jag har gjort över de politiska utspelen under Almedalsveckan var att alla handlade om konsumtion. De rödgröna har satt en ära i att spendera mer pengar än regeringen, men även alliansregeringen talade bara om hur de vill satsa mer pengar på välfärden. Visst är det positivt att välfärden förbättras, men borde vi inte tala mer om var alla pengar ska komma ifrån som ska spendaras? Höjda skatter säger de rödgröna, men skatt förutsätter att det finns inkomster till samhället att beskatta? Således hur får Sverige mer inkomster i framtiden så att vi kan behålla den välfärd som alla vill bygga ut, samtidigt som andelen äldre ökar som måste försörjas? Kommer höjda skatter leda till att Sverige får ökade inkomster i framtiden som går att beskatta?

SACO:s samhällspolitiske chef Gunnar Wetterberg har i dagens Expressen en läsvärd ledare kring just skatter och utgifter till välfärden som produceras av landets kommuner.

Sahlin använde mina argument

Igår lovade socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin att barn till arbetslösa och föräldralediga ska ha rätt till förskola i 30 timmar veckan istället för dagens 15 timmar i veckan. En del kommuner har redan infört detta (i flertalet fall borgligt styrda kommuner), men långt ifrån alla och en av dessa kommuner är Gävle. När Sahlin i SVT:s Aktuellt skulle förklara varför hon vill se denna förändring uppgav hon att arbetslösa måste få använda förskolan mer för att lättare kunna söka jobb och barn ska inte stängas ute från förskolans verksamhet och sina lekkamrater bara för att barnet har fått ett syskon. Det var samma argument som jag framförde 2008 när jag förslog att Gävle kommunen skulle utöka antalet timmar i förskolan för barn till arbetslösa och föräldralediga. Dessa argument avvisade Sahlins partikamrater i kommunledningen med stöd av Miljöpartiet och Vänsterpartiet.

Jag antar att de rödgröna i Gävle kommer nu säga att detta är en angelägen reform, fast bara om staten höjer skatterna och betalar. Kommunens egna skattepengar vill man inte lägga på att reformera förskolan.

Var finns demonerna?

Igår presenterade de rödgröna sin uppgörelse om sjukvården. Man radade upp ett antal problem som man vill bekämpa. Finns verkligen dessa problem och vem är motståndaren?

Hanne Kjöller i DN har idag skrivit en läsvärd ledare om de rödgrönas sjukvårdsuppgörelse och hon ställer samma frågor som jag. Eftersom jag inte skulle ha kunnat uttrycka det bättre själv rekommenderar Hannes ledare som kan läsas här.

Granska makthavare men låt barnen vara

Jag hade tänkt att skriva några reflektioner över vad som hittills rapporterats från Almedalen, men arbetsmarknadsminster Sven-Otto Littorins avgång idag fick mig på andra tankar. Enligt Littorin är grunden till hans hastiga avgång att delar av massmedia inte kan låta hans familj vara. Han har haft det tufft privat på grund av en uppslitande vårdnadstvist som delar av massmedia har gottat sig i men att dessutom se hur delar av massmedia ger sig på hans barn utan att kunna hindra det blev för mycket.

Makthavare ska granskas och även deras privatliv om det har betydelse för deras maktutövning. Detta innebär inte att det är ok att jaga makthavarans familjemedlemar. Speciellt inte barnen. De kan inte hjälpa att deras föräldrar är ministrar eller liknande.

I fallet med Sven-Otto Littorin är det uppenbart att man inte har granskat hans maktutövning utan bara har varit ute efter snaskiga detaljer om hans privat liv och familj för att på så sätt kunna sälja lösnummer. Det är ruttet och i förlängningen skadar det demokratin. Vem vill ta ett offentligt uppdrag om det innebär att ens barn ska behöva bli villebråd för jakten på ett lösnummer?

Läs mer i SvD eller i DN.

Folkpartiet driver företagarfrågorna i Alliansen

När Almedalsveckan inleddes i söndags delade Företagarna ut pris till de riksdagsledarmöter som har drivit företagarfrågorna flitigast i riksdagen. Av Allianspartierna toppades listan av fyra folkpartister. Hans Backman, riksdagsledamot från Gävleborg, tätt följd av Agneta Berliner från Västmanland. På tredje plats återfanns Karin Pilsäter, Botkyrka, följd av Tina Acketoft från Skåne.

Folkpartiet har förvisso inte näringsministerposten i regeringen, men Folkpartiet dominans i företagarnfrågorna i riksdagen visar att partiet driver frågan. Det är bra och Folkpartiet borde driva frågan ännu hårdare precis som skolfrågan. Bara genom växande företag får fram fler jobb och resurser till välfärden. Företagarfrågan är en frihetsfråga. Dags för en liberal vid rodret och det finns fyra kandidater till denna post.

Läs om Folkpartiets företagarpolitik och rapporter här.

Läs mer om Företagarnas prisutdelning här.

Mumindalen istället för Almedalen

Då har Almedalsveckan dragit igång. Jag önskar att jag hade haft möjlighet att vara med men ekonomin sätter gränser. Man får helt enkelt prioritera och då blir det Mumindalen med familjen istället för Almedalen.

När lärarna fick lära ut lärde sig eleverna mer

Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU) har idag släppt en 344 sidor lång rapport med det något torra titeln ”Den svenska utbildningspolitikens arbetsmarknadseffekter: vad säger forskningen?” Titeln beskriver dock rätt bra vad rapporten handlar om. Bland annat tar man upp frågan varför svenska grundskoleelevers resultat försämrats. Efter att gått igenom alla tänkbara förklaringar och jämfört med andra länder konstaterar man att resultaten började gå ner när den lärarledda undervisningen runt mitten av 1990-talet fick ge vika för andra arbetsformer. Mer av ansvaret för uppläggning och genomförande av skolarbetet lades på eleverna och lärarens roll var att handleda eleverna i deras eget arbete. I Norge tog man efter Sverige medan i Finland valde man att satsa på den lärarledda undervisningen. I efterhand kan man konstatera att i Sverige och i Norge har studieresultaten försämrats betydligt med i Finland har resultaten ökat. Framför allt har den ändrade arbetsformen i Sverige slagit mot elever med sämre studieförutsättningar.

Kan man tänka sig att lärarna har en centralbetydelse för studieresultaten och att det är när lärarna får lära ut som elever lär sig mest - framför allt de som inte kan få hjälp hemifrån. Förvånad? Inte. Undrar om den politiska vänstern är beredda på att omvärdera deras syn på lärarrollen eller kommer de ideologiska glasögonen sitta kvar?

Läs rapporten här. Det finns all anledning att återkomma till den.