Igår i Studio Ett på radions P1 tog man upp att finansminister Anders Borg inte riktigt kunde förklara hur jobbskatteavdraget leder till fler jobb när han satt i ett telefonväkteri angående regeringens budget. Jag hörde finansministern och jag får nog hålla med om att han inte riktigt kunde förklara. Poängen med jobbskatteavdraget är följande:
Om människor som arbetar får behålla mer av sin lön efter skatt kommer de ha lägre krav på löneökningar. Lägre löneökningar leder till att lönekostnaderna för arbetsgivarna stiger långsammare och därmed ökas det ekonomiska utrymmet för arbetsgivarna att anställa fler. Om löntagarna måste betala höga skatter kommer de kräva större löneökningar som kompensation för inkomstbortfallet i skatt. Därmed får arbetsgivarna större lönekostnader och därmed minskar det ekonomiska utrymmet för att anställa ytterligare personal.
Sedan finns de positiva effekterna att lägre skatt ger utrymme för ökad konsumtion vilket också bidrar till fler jobb. Detta gäller förvisso alla som har någon sorts beskattningsbar inkomst, men effekten på arbetsgivarnas lönekostnad uteblir om skattesänkningen berör inkomster som inte kommer från lönearbete. Dessutom bidrar sänkt skatt på lön att drivkraften att jobba ökar och därmed även viljan att ta jobb som man annars hade ratat för att vänta på ett arbete som man anser passar en bättre (vilket kanske inte dyker upp på ett bra tag). Även om det just nu är begränsat utbud av jobb ska man komma ihåg att varje person som arbetar bidrar till att möjligheterna till att fler jobb skapas ökar.
Funkar då jobbskatteavdraget? Ja Storbritannien och USA är exempel på detta och fler länder har tagit efter med riktade skatteavdrag för löntagare.
Detta borde Borg kunna förklara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar